10MILA 2013 - page 3

Nu pågår Haglöfs Night Trail Run!

Haglöfs Night Trail Run (NTR) är ett nytt unikt terränglopp i Sverige som vänder sig till dig som gillar löpning och inte tvekar att prova spänningen att springa i skogen i mörker – 10MILAs signum och själ. Så här ser banan man springer ut:

Bild 15

Bild 14

 AXEL REDTZER SPRINGER, GÖR DU?

IMG_5048

Axel Redtzer, 14 år, är Attundas egen amatör som springer loppet. 

Vad lockar dig att springa Haglöfs Night Trail Run?

 – Jag tycker det verkar som en rolig bana och det är kul att man har möjlighet att springa även om man inte är orienterare.

Vad har du för ambitioner och förväntningar på dagens lopp?

– Jag hoppas det blir kul och vi får ju se om jag ser Markus Hellner, han ska ju nämligen springa samma lopp som jag. Jag hoppas också att det inte är för stenigt så att det finns risk för att snubbla eller göra sig illa.

Hur känner du inför att springa i mörker?

– Det känns lite läskigt med tanke på att det är första gången jag springer i mörker men man har ju pannlampa,  det är upplyst och en hel del folk springer så det ska nog gå bra.

Vad tycker du om att loppet inte involverar någon orientering även om det är en del av 10-mila?

– Jag tycker det är bra att man inför nya saker för de som inte orienterar men ändå vill komma ut i skogen för naturupplevelsen och för att springa såklart.

Vad har du för utrustning?

– Jag har pannlampa, orienteringsskor och varma träningskläder såklart.

Tror du att vem som helst skulle kunna springa Haglöfs Night Trail Run?

– Ja, gammal som ung! Det verkar som ett roligt och trevligt lopp som kan passa alla.

Av: Isabel Redtzer & Ida Ek Spångberg

Lär känna de människor som gör 10-mila möjligt!

IMG_5036Möt några av 10-milas yngsta funktionärer

Vad gör ni för någonting här på 10-mila?

– Vi står och delar ut vatten till de som har sprungit och samlar in kartor.

Varför jobbar ni på 10-mila?

– Vi har sprungit här allihop och så fick vi ett jobb genom klubben.

Hur är det att jobba på 10-mila?

– Det är jätteroligt, tycker jag i alla fall!

Hur länge är ni här?

– Vi kom hit klockan tio idag och stannar till efter tio ikväll.

Hur länge har ni orienterat?

– Jag har orienterat sen jag var åtta.

– Jag har orienterat sen jag var sex.

– Och jag har orienterat lika länge som min brorsa.

 

IMG_5027Möt funktionären som hjälper funktionärer

Vad gör du här på 10-mila?

– Torka golv, hämta kaffe och serva funktionärerna med mat.

Så du är alltså en funktionär för funktionärer?

– Ja, det kan man väl säga.

Hur länge har du vart med och hjälpt till?

– Innan själva 10-milan startade har jag inte gjort så mycket. Jag var här både i torsdags, igår och så var jag här kvart över sju i morse. Jag kommer jobba tills det här är slut! Det är ändå väldigt lite jämfört med hur mycket tid många andra lägger ner på detta även om det är väldigt intensivt när man väl är här.

Varför gör du det här? Vad tycker du är roligt med 10-mila?

– Upplevelsen är rolig, man hjälper till, lär känna trevliga människor och träffar människor från andra håll som man inte träffar så ofta annars. Jag har själv orienterat sedan jag var 13 år så man känner lite folk här och var.

 

IMG_5040

Möt marknadschefen

Vad är din uppgift på 10-mila?

– Jag är marknadschef vilket innebär att jag jobbar med våra partners och sponsorer och ser till att de är synliga ute bland våra löpare och orienterare.

Hur kommer det sig att du har tagit på dig den här rollen?

– Det är någonting som jag tycker är kul, affärer, mänsklig kontakt, marknadsföring och att promota grejer helt enkelt. Jag har orienterat sedan jag var 8-9 år och jag vill kunna dra mitt strå till stacken med en del som jag känner att jag kan hantera och är bra på.

Hur mycket tid skulle du uppskatta att du lagt ner på att förbereda och jobba med 10-mila?

– Jag kom in i ledningen för 10-mila organisationen för 2013 för ett och ett halvt år sedan och så har det varit möten, möten med sponsorer och samtal sedan dess. Det är ju svårt att säga antal timmar men det har ju varit lite som ett extrajobb utöver vanliga jobbet och övriga livet. Det handlar om väldigt mycket tid, det är bara att fråga mina barn!

Vad tycker du om hela upplevelsen?

– Det är fantastiskt! Vi har fått bra väder, fantastisk arena, mycket folk, bra sponsorer och folk verkar väldigt nöjda. Det är kul att få se allt på plats när man har jobbat så länge, även om man är lite sliten så är det roligt att få uppleva allt det här.

Skrivet av: Ida Ek Spångberg & Isabel Redtzer 

Följ 10MILA genom sociala medier

I år vill vi dela med oss av allt som händer under 10mila, inte bara de bästa resultaten. Vi följer allt som har med tävlingen att göra: dina förberedelser, vad som händer på Arenan, hur det går för lag både högst upp och längst ner i listan. Är det drag i vindskyddstälten? Några fynd i sportförsäljningen?

På plats finns ett team som jobbar med att samla in och sprida allt som händer på tävlingen. Vi har två flygande reportrar  som vi kommer ge uppdrag. Tex vad händer på vindskyddsplats 149.  Du kan hjälpa oss genom att skicka in tips via facebook och twitter. Vad vill du veta mer om?

Följ oss på Twitter: @10MILA2013 och länka @10MILA2013 i dina inlägg om tävlingen så retweetar vi dig.

Följ oss på Instagram: @10mila13 och länka #10mila, #10mila13 eller @10mila13 så uppmärksammar vi vad som händer för just dig, din klubb eller dina vänner under tävlingen.

Följ oss på facebook.

 

Min upplevelse av 10MILA 1981 – och 32 stycken 10MILA till – Conny Forsberg

Då – 10-mila 1981. 

Jag var 15 år och skulle äntligen få springa 10-mila. Jag var långt ifrån stor men skulle ändå få vara med de stora, det var stort. Precis som åren innan då jag varit publik började dagen på TC med att samla in granris så att det skulle bli lite mjukare och torrare att sova. En procedur som jag kommer ihåg som rolig och viktig för att alla skulle ha det bra. Det här året skulle det visa sig extra viktigt då möjligheterna till att sova på torrt underlag helt berodde på mängden granris. Eldning och matlagning anförtroddes till de äldre.
Äldre juniorer i klubben pussades med juniorertjejer från andra klubbar, OK Skog och Marx bodde bredvid och hade politiska banderoller. Jag var med i den vuxna världen – det var så det kändes.

Jag hade anförtrotts den nionde sträckan. Det kändes bra när jag fick den i klubbstugan någon vecka tidigare. När klockan fortfarande var natt och pappa väckte mig kändes det som en mardröm. Det var kallt, kolsvart och hemskt nervöst. Jag hade sprungit något enstaka nattlopp, helst i sällskap. Då fanns inga nattcuper under vintern. Träningen bedrevs på elljusspår eller cykelbanor under den mörka årstiden.

Hursomhelst kom jag mig iväg på sträcka 9. Fortfarande kompakt mörker men jag hade sällskap ut med två andra lag. Jag gick ut på placering 110, vilket var bra för oss i Västerås IK. Jag kände viss press.

Jag kände mig trygg med att ha sällskap men jag insåg snart att de hade en annan gaffling. Oviljan att vara själv i mörkret gjorde att jag hängde med lite längre än nödvändigt även fast jag visste var jag var och borde ta höger mot kontrollen. Till slut tog jag tag i mig själv och fick kontrollen utan besvär.

När jag nu tittar på kartan har jag inga minnen från resten av loppet. Jag ser på inritningen att det gick ganska bra. Minnet kommer tillbaka när jag kom in på upploppet. Jag kommer verkligen ihåg känslan av lättnad att jag klarat av det. Jag kan fortfarande höra klubbkompisarnas hejarop. Den där sortens hejarop som innehåller positiv överraskning när någon kommer tidigare än väntat.

Jag hade plockat till placering 90 och bara tappat knappa minuten på täten. Då kände jag mig allt lite stor.
Jag kommer också ihåg att pappa lovade mig 100 kronor om jag sprang 10 st 10-mila. Säkert i någon slags förhoppning om att jag skulle fortsätta idrotta. Jag är inte säker på att hundringen var avgörande men i år blir det 33:e raka.

Nu – 10-mila 2013.

Jag sitter bredvid Lasse Gerhardsson, 10-milahövding. Han berättar om arenaproduktion, GPS-tracking, Trailrun, 10-milakorten, foodcourt och en massa andra finesser som ska locka folk till 10-mila. Jag är imponerad av alla ideér och all förnyelse, gillar utvecklingen men…
Jag undrar samtidigt vad det är som gör att jag ser fram emot mitt 33:e 10-mila. Är det arenautvecklingen som håller intresset vid liv?

Ju mer jag tänker på det desto mer inser jag att det inte är själva tävlingen utan mer tiden innan som är det viktigaste. Snacket i omklädningsrummet under vintern, 10-milaträningarna, peppandet av de yngre. Allt det där som sker i klubbarna under tiden fram mot tävlingen . I fjol hade min klubb, Långhundra IF ett herrlag på 10-mila för första gången på 15 år. Det var stort och inspirerade många. I år kanske vi kommer till start med två lag.

Jag hoppas att Lasses och andras utveckling av tävlingen bär frukt. Att Trailrun lockar sponsorer och arenan publiken.
Jag som föredrar en bra reseberättelse hellre än ständig Facebookuppdatering ser fram emot en viskande skogsspeaker.

Vi ses i natten

Conny Forsberg, Långhundra IF

Connys karta. Klickapå miniatyren för att se bilden i ett större format.

Connys karta. Klicka på bilden för att se den i ett större format.

Min upplevelse av 10MILA 1981 – Mikael Tarandi

Mikael Tarandi skickade in denna text till Skogssports skrivartävling 1998. Vi får dela ännu ett minnesvärt orienteringsögonblick från sistasträckan på 10MILA 1981.

Sidan är från Skogssport 6/ -98. Mats Tarandi sprang in som 4:a för Lidingö på sista sträckan.

 

Mikael 2

Klicka på bilden för att läsa i större format.

Blir det lika dramatiskt under sistasträckan i år?

Mina upplevelser av 10MILA 1981 och 2005 – Stefan Gustafsson

1981 var mitt första 10MILA för Skarpnäcks OL. Innan dess hade jag bara sprungit två 10MILA för Fredrikshofs IF.

1981 års tävling startade med funktionärsarbete för mig någon helg innan tävlingen. Det jag kommer ihåg är bland annat byggandet av stora toaletten. Då var inte fråga om Bajamajor utan det hade grävts ett långt djupt dike. Över detta dike byggdes det bänkar, tak och väggar och delades in i herr och damavdelning. Efter tävlingen revs bara bänkar, tak och väggar. Sedan fyllde man bara igen diket med jord. Klart.

Under byggandet av toaletten kom en kommentar från en av Skarpnäcks bättre löpare då, Björn Hedlund. ”En skitbra insats av Skarpnäcks OL”

Tävlingen då. Jag sprang tredje sträcka, en hängsträcka på 13,7 km. Kommer inte ihåg så mycket mer än vädret och passerandet av stora diket, som flera andra har beskrivit här i bloggen.

2005 var det ännu mer funktionärsjobb. Denna gång som biträdande trafikchef.  Många möten innan tävlingen och planerande av bland annat bussning mellan arenan på skjutbanan och duschen som var placerad vid regementet. Det blev också resning av över 100 militärtält en helg innan tävlingen.  På lördagen under tävlingen spenderade jag min mesta tid på att kontrollera att bussningen till och från duschen fungerade.

Själv drog jag mig tillbaka på kvällen för att försöka sova lite innan min 6:e sträcka. Såsom arrangör hade jag möjlighet till inomhusförläggning. Dock låg den en bit från arenan med dåliga möjligheter att kolla hur det gick på sträckorna innan. För att inte riskera att missa min växel var jag på plats i god innan min beräknade växeln. Vi låg lite efter beräknad tid så det blev en del väntan i kylan. Till slut kom dock min lagkamrat in från långa natten. Precis före honom kom vårt 1:a lag in. Så lag 1 och 2 Skarpnäcks OL gick ut efter varandra på sträcka 6. Det började ljusna så min klubbkamrat och jag såg varandra då och då efter banan trots gafflingarna. Mot slutet drog han dock ifrån mig och var någon minut före mig i mål.

Efter loppet var det bara att vila några timmar igen det var dags för rivning av allt. Nedplockning av skyltar. Övervaka rivning och packning av militärtält. Blev lite hetsigt en stund då det blev gräsbrand pga. att några finska lag hade lyckats hitta både ved och dom gömda kaminerna. Sedan var det morgonsauna i tälten och när kaminerna togs ut spreds lite glöd i det torra gräset. Som tur var hade vi brandsläckarna kvar på området.

Nu får vi se om det blir tredje gången gillt i Kungsängen som mitt 27:e 10MILA.

Stefan Gustafsson

Dåvarande och nuvarande klubb Skarpnäcks OL

Page 3 of 10 1 2 3 4 5 ... Last →