Arenan återlämnas till naturen

Hur ser 10MILA-arenan ut, knappt två månader efter att tävlingen är avslutad. Med det uppdraget i bakhuvudet återvände undertecknad till Gällöfsta arena en ljum kväll i juli. Det första som mötte var en slående stillhet. Enda levande väsen på plats var en skällande råbock, en pigg hare och ett antal argsinta bromsar.

Nästa observation var att det är svårt att lokalisera de olika delarna på arenan. Javisst, var upploppet och målet låg på ett ungefär är enkelt att hitta. Men mer exakt, det är svårt. Nästa omöjligt. Det finns inga spår. Naturen har återtagit arenan, knappt 2.5 månad efter att tävlingen är avslutad. Det känns bra.

Några bildbevis.

/Stefan Knorn

 

Tolered-Utby ett lag för framtiden

Här kommer en berättelse från ett av de många härliga ungdomslagen som deltog i 10MILA 2013. Vi har fått berättelsen från Sofia Hansson, en av många ledare som gör ett fantastiskt arbete för att ge ungdomar chansen att uppleva ett 10MILA.

Tolered-Utby Orientering (från Göteborg) deltog med tre lag. Ett i 10MILA-kaveln, ett i Damkaveln och så vårt unga lag i Ungdomskaveln.

Ungdomslaget bestod av 13-årig kille på första sträckan och fyra tjejer 12-14- år (sträcka 2-4) – unga talanger alltså!

Ungdomarna tyckte att det var mer än spännande att vara en del av detta stora sammanhang. Att bo så nära TC som vi gjorde med våra medhavda militärtält var toppen. De kunde själva ta sig fram och tillbaka mellan .

Höjdpunkten på helgen var att se starten på den långa kaveln. Alla dessa löpare med pannlampor började röra sig och sprida sig i grupper över fälten. Ungdomarna gillade att följa “de stora” via storbildsskärmarna” och tyckte att det var häftigt att följa segerstriden med den duktiga eliten.

Totalt sett så tyckte ungdomarna att helheten var häftigast att de faktiskt hade varit med och tävlat en sådan stor tävling. De ser fram emot den dag när de är så duktiga att de kan vara med i Dam resp 1010MILA-kaveln. I vänta på detta kan detta unga lag ställa upp i kaveln i minst två år till!

Sofia Hanson
Ledare Tolerud-Utby Orientering

Vi hade ett uppdrag, att bygga den bästa arean

Vi hade ett uppdrag ”Att bygga den bästa arenan i 10MILAs historia”
Här följer några ord om hur det gick!

Man kan lugnt konstatera att vi hade väldigt fina förutsättningar… En kohage med en vacker herrgård i bakgrunden, en fantastisk amfiteater mot sista kontrollen på andra sidan gölen där löparnas lampor speglades tillsammans med ljusspelet under nattens mörka timmar.

Många långa vintertimmar har vi tillbringat tillsammans med skisser och idéer på hur man vill att Arenan ska se ut. Vi har bollat idéerna mellan oss både högt och lågt, vi har planerat både en och två gånger och beräknat materialåtgång och arbetskraft. Och erkännas ska att vi känt en viss oro…


Sex veckor före tävlingen trampade vi runt på skaren av ett 3 dm tjockt snötäcke i kohagen som skulle bli vår Arena. Och någon vecka innan hade vår plan att få varmvatten från E-on gått i stöpet pga brist på tankbilar.

Men… Vårsolen värmde och snön försvann och inte var det något större besvär att dra 800 m brandslang genom skogen för att kunna pumpa Mälarvatten att värma till duschen. – Vi slapp ju faktiskt tankbilstrafiken….

En månad kvar till tävlingen… Snön ligger fortfarande kvar och vi börja byggandet. En monterbar bastu för 30-40 personer stod överst på vår lista. Klar att proveldas den 12 april – fungerade utmärkt, som jag hoppas många av er redan vet av egen erfarenhet. Hela bastun monterades ned på ett par timmar och vilar nu i förråd i väntan på nästa stora orienteringsfest. Vem vet kanske får vi bada bastu på 25-manna i höst?

I veckan som följde töar snön bort och mycket tid ägnas åt röjning av slånbärsbuskar i löpstråken. Vi planerar inköp för kommande helgers arbete då vår ”lilla” arbetsgrupp ska förstärkas med andra klubbmedlemmar som brinner av iver att få hugga i med arbetsuppgifter.

10MILA arenan designades så att löparna skulle ha så stor exponering som möjligt. Mer 800m löpning på arenan = mycket staket. 3-400 stolpar bankades ned i tjälen och hundratals meter plank skruvades upp. 2 veckor kvar… Och in på arenan kör en frontlastare med material till presstältet och vi har plötsligt 15 cm djupa ”sår” i vår kohage. Oron sprider sig – vad kan vi göra? Köpa flis. Några samtal och mailkontakter senare står vi där, utan flis, finns inget att uppbringa närmare än Norge…
Men turen är på vår sida, vinden ligger på och vår kohage torkar. Några dagar senare håller den för både frontlastare och 4-hjulingar.


(Oroande hjulspår till vänster. Några dagar senare bär marken, som synes av spåren till höger)

Från och med nu har vi bara solsken och efter ett par arbetsdagar på arenan tror ”folk” att man varit på minisemester på Rivieran, solskyddsfaktor hade varit bra men ingick inte i vår planering, tyvärr.
Nu händer det saker slag i slag….
– det byggs portaler som även flyttas
– det byggs duschanläggning
– vindskyddsplatser markeras
– tävlingsområdet snitslas av
– 5 sopcontainrar och 110 kärl placeras ut
– 115 bajamajor finner sin plats
– 800 m publikstaket placeras ut
– resultattavlor byggs, en stormvind får dom att falla och vi bygger igen
– målfållorna färdigställs

Tält för marka, mässa och sportförsäljning och boende i långa rader sätts upp av leverantören
Bilar med släp går skytteltrafik till brädgården. Det spelar ingen roll hur mycket virke som köps – alltid kommer någon med nya önskemål.

Och så plötsligt kommer de ”första gästerna” på fredag eftermiddag. Och vi som inte satt upp skyltar, reklam, skyl till duschen och fållor till markan………….

Men efter en ”kort natt” mellan fredag och lördag så är allt på plats och fungerar. Timmarna som följer ser vi till att det finns lagom tempererat vatten till duscharna, att bastun är varm. Vi plockar skräp och tömmer sopkärl – håller snyggt helt enkelt. Vi skyltar om och ändrar i målområdet och ser till att bajamajorna servas. Klubbmedlemmar kommer och går några jobbar ett 4,5 timmars pass en del jobbar flera. Under hela helgen var vi närmare 60 personer som gjorde en insats.

På söndag kväll vid 21-tiden är allt rivet och nedmonterat och vi åker hem.
Ett par dagar senare är allt även snyggt och organiserat, buntat och märkt, placerat i 10MILAS containrar. Sopcontainrar, bajamajor och färskvatten behållarna är hämtade. Tältleverantören sliter hårt för att riva och packa ihop sina saker.

En vecka senare går jag en lov över den ödsliga arenan och förundras över hur lugnt och vackert det är när kvällssolen glittrar i gölen och gräset har återerövrat kohagen. Det är dags att hämta korna!


Och nog känns det lite ”tomt” efter alla timmars planering och all förväntan så är det som vi aldrig varit här, bara några grusade nedfarter till kohagen har lämnats kvar som ett minne.

 

Vi fick ett utmanande uppdrag, vi genomförde det och lyckades!

Arenaansvariga gm Lena Granér, Bromma-Vällingby SOK

 

 

Tuffa tjejer i 10MILA-natten

Under 10MILA fick vi chansen att följa Sävedalens AIKs tjejer som ställde upp med ett lag i 10MILA-kavlen. Nu i efterhand har vi tagit kontakt med Therese Alfredsson, coach för tjejlaget, och bett henne berätta om hur det gick i stafetten.

“Erika inledde storstilat och matchade herrarna fint. Lite strul på slutet gjorde att hon tappade lite, men kom i mål som en hjälte efter 13,6 km natt och växlade ut Sara B på andrasträckan. Sara gjorde en fantastisk insats och kom i mål efter ett stabilt och fint lopp för att växla ut coach Therese på tredjesträckan. Efter strul med lampa och en rejäl bom på andrakontrollen kunde Therese efter 3:53 ute i skogen äntligen släppa ut Märta på den beryktade långa natten. Dock blev det den här gången en “lång dag” för Märta. Något hon genomförde med bravur och kunde växla ut Emma L på femte sträckan efter ett riktigt stabilt lopp helt ensam i 18 km! 

Emma gjorde ett fint lopp och plockade upp laget några placeringar, hon följdes sedan av Sara P som även hon gjorde ett väldigt fint lopp och lyckades hämta in några herrlag. På grund utav att vi halkat efter lite i början nådde vi inte vårt “mål” med tre sträckor i omstart utan fick gå ut med fyra supertaggade damer i omstarten på söndagsmorgonen. Amanda, Lisa P, Maria M och Emma A gjorde alla strålande insatser och sprang otroligt bra (matchade såväl första- som andralaget väldigt väl) och laget slutade på en 261 plats, endast en placering efter Alehofs herrlag. En riktigt bra insats av ett otroligt taggat gäng! 

Alla damer som sprang i laget var efteråt rörande överens om att banorna i 10milakavlen var fantastiskt roliga och att det kändes väldigt häftigt att få vara med och springa. Det är en annan typ av utmaning än det är i damkaveln, vår önskan är att framtida arrangörer vågar experimentera med damkaveln på samma sätt som man nu gör med 10milakaveln för att få en mer spännande laguttagning och mer utmanande stafett. Vi tycker absolut att fler damer ska satsa på att springa 10milakavlen då det är en så häftig känsla, plus att det hade varit roligt om det fanns några damlag att fajtas med. För Sävedalen kommer mönstra fler damlag i 10milakavlen, var så säkra!”

SAIKs tjejer på 10mila, varav en del av tjejerna alltså dubblerade och körde 10MILA-kavlen också.

SAIKs tjejer på 10mila, varav en del av tjejerna alltså dubblerade och körde 10MILA-kavlen också.

Slovenia’s first 10MILA

In the series”Mitt 10MILA” we read about Slovenia, for the first time starting in 10MILA with their own Slovenian team. So how did it go for Klemen and his friends from Slovenia?

– We came to Stockholm hoping to do our best, but we knew from the beginning that we don’t have the same experiences, quality or quantity to get a good result. Some of our best runners couldn’t join, and was replaced by veterans or other runners.

Slovenia’s team came to Sweden one week before the competition to try the terrain and learn about it. Some of the runners already had experienced Scandinavian terrain, but everybody learned a lot during the time.

– We have no experiences from big relays and mass starts. During the autumn and winter we have had night trainings in Ljubljana, but it’s hard to prepare for the kind of challenge that 10MILA is for us.

Slovenians have joined big orienteering events before, mainly WOCs. Klemen describes how 10MILA surprised them with being bigger, having a better arena and better infrastructure and production.

Slovenia’s women made a decent relay, writes Klemen.

– The first runner in the womens relay made a big mistake, but the rest ran good. Our best runners in the men’s relay didn’t do their best races. I thought that we would be able to run in about 6:00/km, but instead the most of us ran in 7:20/km-tempo and up. We made far too many mistakes.

The first leg runner in the men’s relay, according to Klemen their best runner, made a big mistake on the first leg. The long night runner unfortunately missed his start with 20 minutes. Klemen thinks it’s consequences of the inexperience in the Slovenian team.

– Our last runner forgot if he punched the right control in the phi-loop, so he ran it twice. We all learned a lot during the night and the morning. Some of our runners that started late found that they navigated better or were faster than their competitors. Many of them led groups of runners in the forest. Some of the competitors from other clubs congratulated our runners for the good job, which was unexpected for us.

Not many of our runners were happy with their races, but all of us has fulfilled our part of the team and hopefully learnt something, writes Klemen. He and his friends from Slovenia are looking for possibilities to join 10MILA 2014.

– All our runners that were on 10MILA are in some way involved in developing orienteering in Slovenia. This experience gave us motivation to work more and get better. In the future, we’re dreaming of having top runners. If we can work with developing our talents in Slovenia… anything can happen!

 

Sloveniens första 10MILA

I serien ”Mitt 10MILA” läste vi om Slovenien, som för första gången någonsin ställde upp med ett eget lag i 10MILA. Hur gick det då för Klemen och hans vänner från Slovenien i skogarna utanför Stockholm?

– Vi kom till Stockholm med förhoppningar om att kunna göra vårt bästa, men vi visste från början att vi inte har samma erfarenheter och kunskaper som andra orienterare. Vi har varken kvantiteten eller kvaliteten för att nå ett bra resultat. Några av våra bästa löpare kunde inte delta, och fick ersättas med veteraner eller andra löpare.

En vecka innan tävlingen kom Sloveniens lag till Sverige för att prova på terrängen och försöka lära sig lite inför tävlingen. En del av löparna hade sedan tidigare erfarenhet av skandinavisk terräng, men ändå lärde sig alla mycket under veckan.

– Vi har väldigt lite erfarenhet av masstarter och stora stafetter. Vi har ordnat natträningar under hösten och vintern i Ljubljana, men det är svårt med förberedelser för den sortens utmatning som 10MILA är för oss.

Tidigare har löpare från Slovenien varit på en del andra större orienteringstävlingar, som till exempel VM. Enligt Klemen så blev man ändå förvånad av 10MILAs bredd, arena, infrastruktur och produktion.

Sloveniens damer gjorde en “hyggligt bra” stafett, skriver Klemen.

– Första damen gjorde en stor bom, annars gick det bra för resten. Våra bästa herrlöpare gjorde inte sina bästa lopp. Jag trodde att vi skulle kunna springa på ungefär 6:00/km, men i själva verket sprang de flesta från 7:20/km och uppåt. Det gjordes alldeles för mycket misstag.

Förstasträckslöparen för Slovenien, enligt Klemen deras bästa löpare, gjorde redan på första sträckan ett stort misstag. Långa natten-löparen hade otur och missade sin start med 20 minuter. Klemen tror att det är en konsekvens av att man inte har erfarenhet av stora stafetter.

– Vår sista löpare glömde ifall han stämplat rätt kontroll i fi- loopen och sprang den två gånger. Vi alla lärde oss mycket under natten och morgonen. Några av våra löpare som gick ut ganska sent jämfört med ledarna upplevde att de var snabbare än de andra och fick i många fall dra klungor. Det hade vi aldrig trott innan, och det var fint att se konkurrenterna gratulera våra löpare för deras prestationer!

Inte många var nöjda med sina lopp, men alla har uppfyllt sin roll i laget och förhoppningsvis lärt av sina misstag, skriver Klemen. Han och hans vänner från Slovenien ser redan nu fram emot 10MILA 2014, och letar efter boende- och resmöjligheter.

– Alla våra löpare som var med på 10MILA är på något sätt aktiva i Slovenien med att utveckla orienteringen. Denna upplevelse gav oss motivation att jobba mer och förbättra oss. I framtiden drömmer vi om att någon av våra löpare kan bli bäst. Om vi kan jobba med att utveckla de talanger vi har i Slovenien… då kan allt hända!

Page 1 of 16 1 2 3 4 5 ... Last →