Har just läst Lasse Gerhardssons inlägg om den fulländade Arenan och är precis hemkommen från en heldag tillsammans med övriga, ivriga, entusiaster som bär förhoppningar om att 10MILA 2013 ska gå till historien som ett av det bästa någonsin.

Slås då av tanken – Hur hamnade jag här mitt i uppbyggnaden av detta? Jag, helt utan den gedigna 10MILA tradition som många tycks ha. Visst har jag varit på ett antal, sprungit några, dragit kablar, vaktat kontroller, parkerat bilar och slevat Pyttipanna i hällande regn mitt i natten. Men vid alla dessa tillfällen var det någon som sa vad jag skulle göra.  Skillnaden nu är att se till att saker görs, så andra kan jobba under tävlingen….

Hur kunde det bli så? Jo, en liten fråga från en grannklubb för ett par år sedan. ”Vi tänker ta 10MILA 2013 vill ni, Bromma-Vällingby SOK hjälpa till?” På en sådan fråga finns väl bara ett svar – Självklart vill vi det!

Och så för drygt ett år sen så låg den ”lilla bollen” mitt och BVSOKs knä. I form av – Att bygga upp Arenan.

Under året som gått har besöken på Arenan varit många och visionerna har ändrats, nya djärva idéer har kommit från oss alla. Vår  arenadesigner, som har till uppgift att designa den Arena som Gerhardsson beskrev häromdagen, har producerat det ena förslaget efter det andra. Jag har haft fullt sjå att hänga med i svängarna och kan som tur är glädja mig åt att det ur klubbens gömmor kröp fram några erfarna stötar som kan komplettera min orutin när det gäller byggnadskonstruktioner, virkesdimensioner, verktyg, hjullastare och andra helt nödvändiga saker som tex hur man får tag på vatten till duschen?

Så här knappa 4 månader kvar och mycket har fallit på plats och nu börjar det bli dags att hugga i på riktigt. Från och med nu ökar arbetsinsatsen vecka för vecka för att kulminera till tävlingsarenans öppning den 2 maj och det är med stor spänning vi ser fram emot den veckan och resultatet, kommer visionerna om vår Arena uppfyllas?  Jo då, det är jag i alla fall övertygad om.

Lena Granér

Samordning av Arenabygget

Designprat på arenan en skön majdag 2012

My spontaneous thought was that I hadn’t any memories or experiences to share, because I didn’t run 10MILA in 1947, 1981 or 2005. But there are many people having memories from the competitions as supportive parents or organizers, so I’m going to give it a try.

My memory from 10MILA 1981 was that I, as a not so successful runner for a club from southern Dalarna, trained all winter and all spring hoping to run in the 10MILA-team. Sadly I didn’t get to run in the team, but I wanted it so badly I took my car and I drove to Kungsängen. I was hoping my club would notice my interest and let me run in the team. After walking around in snow and mud for an hour without even finding my club I gave up and went to my sister in Stockholm. The fact that I couldn’t find my own club might explain why they didn’t let me run in the team. Partly because of this, I abandoned orienteering a few months later to focus on my studies at Linköpings Tekniska Högskola.

About 20 years later my daughter started running orienteering and after some months the entire family was activated again. When it was time for Rotebro IS to arrange 10MILA 2005 I got to work with IT and administration. I worked with different things here and there, but my main task was to program the SI-units and ensure all the radio controls worked. During the days at Kungsängen’s firing range I met lots of competent people and I learnt a lot: how to register SportIdents, how to arrange serial cables to the radio controls and goal controls etc. The coolest memory is from the men’s first radio control when lots of runners punched the control and then started climbing a cliff I thought wasn’t possible to climb. I also remember the excitement at the women’s last leg, where one of the radio controls was hidden in a green and really hard to find. It really ruined the relay for some of the top teams.

After 10MILA 2005 I have worked with IT and administration in 2006, 2007 and 2010. My expectation and conviction is that we will use all our experiences from earlier arrangements and take the competition one step further.

Well, my premiere running 10MILA was first in 2007 at the age of 45 years. The latest years Attunda OK has had a “senior team” for those who can’t really run in the top team. My hope is that more teams can take the challenge and run with more teams like ours – of course women also should!

Name: Erik Daniels

Club: Attunda Orientering

Do you want to share your experience of 10MILA in Kungsängen 1947, 1981 or 2005? Send a mail to tiomilaupplevelsen@gmail.com for more information.

Min spontana tanke var att jag inte hade några minnen eller upplevelser att dela med mig av eftersom jag varken har sprungit tävlingen 1947, 1981 eller 2005. Men eftersom vi är många som på olika sätt har minnen från tävlingarna som medföljande föräldrar eller arrangörer gör jag ändå ett försök.

Mitt minne från 10MILA år 1981 var att jag som mindre framgångsrik juniorlöpare i en klubb i södra Dalarna tränade hela vintern och våren för att få en plats i 10MILA laget. Tyvärr blev jag inte uttagen i laget men eftersom jag väldigt gärna ville vara och springa med tog jag bilen och åkte ner Kungsängen. Min förhoppning var att klubben skulle se mitt brinnande intresse och ta med mig i laget. Efter att ha gått runt i snön och lera i en dryg timme utan att hitta min klubb gav jag upp och åkte istället hem till min syster i Stockholm. Att jag inte hittade min egen klubb kanske kan förklara varför jag inte blev uttagen i laget. Delvis på grund av detta bakslag lämnade jag några månader senare orienteringen för att istället satsa på mina ”studier” på Linköpings Tekniska Högskola.

Efter drygt 20 år började min dotter att orientera och några månader senare var hela familjen inne i orienteringssporten igen. När det var dags för Rotebro att arrangera 10MILA 2005 fick jag frågan att hjälpa till med IT och tävlingsadministrationen. Förutom att jag hjälte till med lite av varje var min huvuduppgift att programmera SI-enheter samt se till att alla radiokontroller fungerade. Under några dagar på Kungsängen skjutfält fick jag lära känna massor av kompetenta personer och lärde mig bland annat hur man registrerar hyrpinnar, drar seriekablar på bästa sätt till radiokontroller och målenheter mm. Mitt häftigaste minne är när jag står vid herrarnas första radiokontroll och massor av löpare kommer för att ta kontrollen och sedan springer upp för ett stup som trodde var inte gick att forcera. Dessutom minns jag spänningen på damkavelns sista sträcka där en lurig radiokontroll på ett grönområde ställde till utmaningar för vissa av topplagen.

Jag fick efter tävlingen 2005 blodad tand för 10MILA och har varit med och hjälpt till med IT och tävlingsadministration år 2006, 2007 och 2010.  Min förhoppning och övertygelse är att vi 2013 kommer att använda alla våra erfarenheter från tidigare arrangemang och ta tävlingen ett steg till!

Just det, min premiär som löpare på 10MILA blev först år 2007 vi en ålder av 45 år. De senaste åren har vi i Attunda haft ett ”gubblag” med oss som inte platsar i topplagen. Min förhoppning är att fler klubbar antar utmaningen och springer med fler ”gubblag” – detta gäller självklart även damer i alla åldrar.

Namn: Erik Daniels

Klubb: Attunda Orientering

Vill du berätta om din 10MILA-upplevelse i Kungsängen år 1947, 1981 eller 2005? Skicka ett mail till tiomilaupplevelsen@gmail.com så får du veta mer!

Ta dig gärna en titt på fotot nedan.

Bilden är tagen i målfållan vid Rotebro IS nationella tävling, 12 augusti 1979. En målfålla som utgjorde medelpunkten för arenan (Tävlingscentrum (TC), för att tala gammalsvenska)och som var belägen i terrängen mellan Stäket och Rotebro, nordväst om Stockholm. En fin skogsarena med bra terräng runt hörnet. Självklart med fullängd på banorna, alltså inget tramsande med avkortade distanser och med fler kontroller längs banan än startande i klassen eller liknande jippon.

Men bilden skulle även kunna vara tagen på tävling nu i höstas. Eller hur. Således en synnerligen funktionell arena som erbjuder all den service vi som orienterare kan tänkas behöva.

Samtidigt finns det vissa avgörande skillnader mellan 1979 och 2012. De förutsättningar som gällde för orienteringssporten för drygt 30 år sedan gäller till stor del inte idag. Sporten har förlorat ett (skrämmande) stort antal utövare, antalet konkurrerande idrotter har ökat enormt, kampen om utrymmet i medias idrottsbevakning har hårdnat, värnplikten är avskaffad med konsekvensen att ett stort antal unga män inte längre kommer i kontakt med vare sig skog och mark eller grunderna i kartläsning, en eskalerande teknikutveckling (GSM, GPS, SportIdent…) o.s.v. Listan kan göras längre.

Samtidigt sticker jag ut hakan och påstår att orienteringssporten fortfarande är outvecklad på en rad områden, att vi inte riktigt har hängt med i utvecklingen. Ett exempel på ett sådant område gäller hur vi designar och skapar våra arenor. Vilket i och för sig är en utmaning då vi för varje tävling skapar en helt ny arena utgående från de förutsättningar som kombinationen av terrängen, infrastrukturen och tillgängligheten ger inför varje tävling. Här återstår mycket att göra och när det gäller att flytta fram gränserna och att se och pröva nya lösningar för hur en attraktiv orienteringsarena ska utformas.

Inför 10MILA 2013 i Stockholm har vi valt att lägga extra kraft och energi på hur vi på bästa sätt ska utforma vår arena – Gällöfsta Arena. Inom tävlingsledningen har därför vi avdelat en person med särskilt ansvar för just arenadesign.

Mottot för 10MILA 2013 är som bekant Nyhet – Närhet – Glädje. Ett motto som ska genomsyra hela tävlingen och för designen av Gällöfsta Arena vill vi Välkomna, Upplysa, Lysa upp, Styra, Lyfta fram och Utmana! Men faktiskt även Dölja. Att det finns saker på arenan som vi vill dölja låter kanske lite märkligt men allt är som bekant inte vackert på en orienteringsarena. Inte minst kring målet samlas det lätt en mängd bodar, tält, kablar, byggnadsställningar o.s.v., och som när det samlas på ett begränsat utrymme kan ge ett oordnat och stökigt intryck.

Den vision vi har för hur Gällöfsta Arena ska designas syftar bl.a. till att skapa en samlad och kompakt arena där:

–        åskådarna från och samma plats, har möjlighet att följa in- och utgående löpare under nästan en kilometers löpning – ”Live” men även via ett flertal storbildsskärmar,

–        våra sponsorer och samarbetspartners lyfts fram och exponerar,

–        det är nära till marka, sportförsäljning, dusch, bastu och olika former av boende,

–        alla skyltar, banderoller, web- och storbildsgrafik följer en tydlig 10MILA-profil,

–        vi även satsar på arenaproduktionen, d.v.s. ljud, ljus och bild. Exempelvis ska speakerfunktionen vara uppe och rulla från tidig lördag till sen söndag.

Vi har nått i mål om du som löpare kan stå mitt på arenan och följa tävlingen, köpa en kopp kaffe i markan eller ett par strumpor i sportförsäljningen utan att samtidigt röra dig ur fläcken!

Det finns i sammanhanget några riktigt goda exempel att lyfta fram i 10MILA-sammanhang! Ni kommer väl ihåg 10MILA 2008 i Rosersberg. Ett föredöme när det gäller arenadesign i 10MILA-smmanhang, värt att ta efter och att utveckla!

Arrangörsgänget bakom 10MILA 2010 i Finspång gjorde även de en minnesvärd ansats i arenafrågan!

God fortsättning på det nya året och väl mött på Gällöfsta Arena om knappt fyra månader!

Lars Gerhardsson

Attunda OK
Generalsekreterare 10MILA 2013

Per Pettersson har sprungit fler 10MILA än de flesta, runt 25 stycken tror han. År 1939 gick han med i en orienteringsklubb efter att ha utövat orientering på egen hand innan.

– Jag och min goda vän Uno Jansson brukade tävla i att springa runt kvarteret. Vi satte ut våra egna kontroller och tyckte att det var väldigt roligt, berättar Per.

Malte Larsson var en av  orienterarna i Turebergs IF. För Per och Uno blev Malte en stor inspiration.

– Han brann för sporten, han var som en idol för oss killar och jobbade en hel del med orienteringen och klubben.

På den tiden var det inga tjejer med i klubben. Det var ”mest grabbar” som höll på. Per berättar att Tureberg var en bra klubb, man var med i alla stora orienteringssammanhang, åkte på resor och gjorde många utflykter. De var ett väldigt bra gäng som också gjorde andra saker tillsammans, som att fiska, vandra och åka skidor. Per tror att skillnaderna mellan då och nu är stora.

– Då hade vi inga bilar vi kunde åka med. Ville vi träna i en fin skog fick vi gå eller cykla dit. Ibland kunde man åka tåg men ofta fick vi ta oss dit själva. Vi kunde cykla 4-5 mil för att sedan springa 3 kilometer. Det tog mycket tid men var väldigt roligt. Flera gånger har jag gått hemifrån Tureberg hela vägen till Vallentuna, Sigtuna och Tullinge.

Sporten har också utvecklats ganska mycket. I början när Per sprang stod en funktionär vid varje kontroll och signerade att man varit vid kontrollen. Sedan började man med stämplar, och sedan kom stiftklämmorna.

Per har varit med i sporten väldigt länge. Han har varit med på varje DM i Stockholm mellan 1940 och 2010. År 1939 vann han DM i budkavle tillsammans med Turebergs IF. Det sista 10MILA han sprang gick i Järna, men han kommer inte ihåg vilket år det var. Precis som 1981 och 2005 gick 10MILA 1947 (delvis) i Kungsängen.

–  1947, då gick 10MILA från Uppsala genom Sigtuna, Bålsta och Kungsängen, med mål i Helenelund. Jag hade första sträckan. Det var mörkt ute, vi startade i skymningen. Jag tror att starten låg vid något vattentorn. Det gick en snitsel genom stan som vi följde till en idrottsplats. Där fick vi rita i våra kartor själva. Jag minns att när jag var klar så tittade jag upp och var helt ensam, de andra hade redan sprungit iväg. Några kilometer in på banan spikade jag en kontroll som alla andra bommade. Då var jag före alla andra vilket jag även var i mål.

Det året vann MatteusPojkarna, en kyrklig förening från Stockholm. Per är inte helt säker men tror sig minnas att Turebergs IF kom 3:a det året.

Per har sparat alla tidningsartiklar om orientering sedan han började. Han har pärmar och album fulla med bilder från utflykter, resor och tävlingar ända från den dagen han började springa. En mycket imponerande samling som skulle göra vilken orienteringsfantast som helst helt darrig av nyfikenhet. Han har sparat allt från gamla stämpelkort och medaljer till kartor från 40-talet. Per har sprungit mest distriktstävlingar, han har en del DM-tecken men inget från SM. Han har sprungit några SM-budkavlar men aldrig tagit medalj.

– Jag var faktiskt med då det allra första Jukola anordnades. Vi blev bjudna till Finland och fick väldigt bra kontakt med de finska orienterarna. Jukola har jag sprungit många gånger, kommit tvåa ett år. Vi hade ett bra utbyte med finländarna, vi fick bo hos dem under Jukola och de bodde hos oss i Sverige under andra tillfällen.

Per framför medaljsamlingen

Per är född 1922 vilket betyder att han är 90 år gammal. Ändå kommer han ihåg det mesta i detalj och berättar som om det var igår. Per beskriver att han fortfarande är i farten, men att han tränar och tävlar mer sparsamt. Man märker på Per att orienteringen präglat hela hans liv, det är som att han berättar om en kär vän.

Vill du berätta om din 10MILA-upplevelse i Kungsängen år 1947, 1981 eller 2005? Skicka ett mail till tiomilaupplevelsen@gmail.com så får du veta mer!

Snart lämnar vi 2012 och kliver in i ett nytt och spännande orienteringsår. När vi blickar tillbaka kan vi konstatera att det gångna året har bjudit på flera höjdpunkter. Höjdpunkter som klart och tydligt visar på den kraft och energi som finns inom sporten. EM på hemmaplan i maj – kanske det första riktiga genombrottet för orientering i TV, ett fantastiskt O-Ringen – en riktig folkfest som bjöd på rejäla utmaningar i hallandsskogarna, höstens 25manna och inte minst, 10MILA i Kvarn.

Arrangörsgänget bakom 10MILA 2012 tog väl omhand om tävlingen och bjöd på ännu ett utslagsgivande och krävande 10MILA. Krävande? Ja, det är i alla fall undertecknads uppfattning efter att ha tillbringat knappt tre timmar i skogen för att få runt Attunda OK:s andralag på Långa Natten – orienteringssportens kanske mest legendariska utmaning.

Ståendes i farstun, beredd att ta klivet in i 2013, kommer vi att kunna upprepa förra årets framgångar? Här kan jag i rollen som generalsekreterare för 10MILA 2013, i bara svara för egen och de övriga i arrangörsgängets del. Vi är ödmjukt övertygade om att 10MILA 2013 i Stockholm och med arenan vid Gällöfsta i Upplands-Bro kommun, kommer att bli det bästa hittills! Förutsättningarna är de bästa tänkbara och förberedelserna går som planerat.

Samtidigt finns det anledning att lyfta blicken en aning och fundera över hur förutsättningarna för att utöva vår sport kommer att förändras inför framtiden. Det pågår som bekant en debatt kring allemansrätten och hur den kan eller ska tolkas. En debatt som är viktig för orienteringssporten, angelägen men samtidigt lite oroande. Bakgrunden till debatten är bland annat att några föreningar men även kommersiella aktörer, börjat att ta betalt för att få nyttja preparerade skidspår. Spår som är dragna på allmän mark och därför kan betraktas som ”allmän egendom”, fria att nyttja inom ramen för andemeningen med allemansrätten. Frågan är principiellt viktig för oss orienterare och det finns all anledning att fortsättningsvis bevaka frågan.

Frågan är även aktuell då det från olika specialförbund inom Riksidrottsförbundet, riktats kritik mot att Försvarsmakten valt att inte upplåta övnings- och skjutfält för olika idrottsarrangemang. Därför känns det angeläget att i sammanhanget lyfta fram det utomordentliga goda samarbetet vi inför 10MILA 2013 har med Försvarsmakten i allmänhet och Livgardet i synnerhet. Ett samarbete väl värt att vårda och att utveckla!

Snart bara fem månader kvar till 10MILA 2013!

God fortsättning på det nya året och väl mött i skogen!

Lars Gerhardsson
Generalsekreterare 10MILA 2013

Here comes my story from 2005. I haven’t got the map but you can find it on Runoway. I remember a perfect race, even though I lost 40 minutes on the lead. I ran my first and probably last long night leg, for Stora Tuna IK’s second team. I think I remember that I was one of the older who helped the teenagers. I wasn’t in good shape and I hadn’t run anything before it was time. I moved as little as I could before start to save my energy. I waited in Jonas Lång’s caravan until it was about 20 minutes left. I went to the start, changed over and started running. I ate energy gel like it was “Vasaloppet” and my calves made it until it was 300 meters to the changeover. I could hardly walk one week after that. I remember considering the fact that I made route choices running a longer way around where the lead had run straight on. I realized that I’m simply just getting more coward and weaker all the time. But it was fun!

The map (you can find it on Runoway)

Name: Mats Bayard

Club: Stora Tuna IK

Do you want to share your experience of 10MILA in Kungsängen 1947, 1981 or 2005? Send a mail to tiomilaupplevelsen@gmail.com for more information.

I belong to the group of people who started running orienteering as an adult, mostly because my daughter wanted to run orienteering. (Thank you Felicia!). In difference of many other sports, it seemed to be a well organized sport which made me as a parent glad to support the club we ran for. Before I knew it I was in Kungsängen and ready to help with the IT of 10MILA.

The competition 2005 in Kungsängen was my first 10MILA. As young I followed the live reports on the radio during the hours and I  was fascinated by the whispering forest speakers that reported accompanied by twigs breaking in the forest. Night orienteering is definitely a good sport to follow on the radio.

I remember I was very fascinated of seeing the arena growing, being used and then disappear.

The arrangement went well. One very interesting incident was when we lost all power with less than one hour left until the womens relay’s start. It was the students from NTNUI who had connected their music system in the wrong way, with a power outage as a result. We could soon report to the competition director that we still could start the relay. Laptops combined with UPS to the server computers made us tolerant to this kind of problems. Anyways the power came back after a while.

Even though I wasn’t selected to run in our club’s team i brought my competing clothes and equipment. After all I got to run in the team because of a late cancellation. You can’t say no to that. I got to run leg 7. I slept a couple of hours under the table where the results are covered with plastic.

I was supposed to run in the night hours, but when I was changed over to, as team number 259, it was just before dawn. It was a little bit nervous in the beginning and I remember taking it very easy to the first control. After that I ran good. From the 4^th to the 5^th control I ran north, over the clearing to the trail and then over the hill to the control. Afterwards I discovered the other alternative, following the road to the control.

Daylight came and the headlight was turned off. I was lucky following the right runners in the forest ant I found the controls in perfect position. And when you have this flow, that’s when you start relaxing. That happened between control 9 and 10, and all by sudden I lost a couple of minutes. Same thing happened to the 11^th control. After that it went well and my friends looked surprised when I turned up a little bit earlier than they expected. My total time was 1:09:25 on the 7,8 kilometer long course. My first time running faster than 10 minutes per kilometer in a competition!

When I came back from the shower and sauna I searched for my name in the results. I felt satisfied seeing my name there, 9 numbers better than the leg before.

My first acquintance with 10MILA started some kind of fascination of the competition. The size of the event, TV-production and of course the lights from the runner’s headlights. My interest still stays strong. To 10MILA 2013 I have taken the role as communication leader. I still wonder how It all happened.

Name  Stefan Knorn

Club 2005:  Rotebro IS OK

Current club: Attunda Orientering

Other: Communication leader 10MILA 2013

Do you want to share your experience of 10MILA in Kungsängen 1947, 1981 or 2005? Send a mail to tiomilaupplevelsen@gmail.com for more information.

Jag tillhör gruppen orienterare som börjat springa med karta i skogen i vuxen ålder, främst tack vare att min dotter ville orientera. (Tack Felicia :-))  Till skillnad från många andra idrotter var orienteringsverksamheten välorganiserad vilket gjorde att jag som förälder gärna ställde upp och hjälpte till i klubben. Innan jag visste ordet av befann jag mig vid Kungsängen och skulle hjälpa till med it-verksamheten vid 10MILA.

Tävlingen år  2005 i Kungsängen var mitt första 10MILA på plats. Som ung hade jag följt direktsändningen i radio under småtimmarna och fascinerats av viskande radioreportrar som rapporterade läget i herrkavlen ackompanjerat av kvistar som knackade i skogen. Nattorientering är definitiv en radiosport.

Jag minns att jag var mycket fascinerad av hur arenan växte fram under hand, utnyttjades till max för att sedan avvecklas.

Själva arrangemanget gick som smort. En intressant händelse var att vi tappade all strömförsörjning med mindre än timmen kvar till damstarten. Det var de frejdiga studenterna från NTNUI som kopplat sin musikanläggning på ett felaktigt sätt elnätverket, med resultat att ”proppen gick”.  På it-sidan kunde vi dock till tävlingsledaren rapportera att det inte var några problem att genomföra damkavlen. Laptops, kombinerat med UPS för serverdatorer gjorde oss toleranta mot denna typ av fel. Hur som helst kom strömmen tillbaka ganska snart.

Även om jag inte var uttagen till klubblaget hade jag tagit med mig tävlingsutrustningen. Ett sent återbud pga sjukdom gjorde att jag fick frågan om att ta en plats i Rotebros klubblag. Det kan man inte tacka nej till. Sträcka 7 föll på min lott. Jag minns att jag sov ett par timmar i en byggfutt, under bordet där sträckresultaten plastades in.

Min sträcka var egentligen en nattsträcka, men när jag fick gå ut som 259:e lag på sträckan var det strax innan gryning. Det var lite nervöst att ge sig iväg och jag minns att jag tog det mycket lugnt till första kontrollen. Sen flöt orienteringen på bra. Från 4:an till 5:an tog jag vägvalet norrut, över kalhygget till stigen upp till vägen och sen rakt över kullen till kontrollen. I efterhand upptäckte jag vänsteralternativet, att följa stora vägen upp mot kontrollen.

Det ljusnade och pannlampan stängdes av. Hade lite tur att hänga på rätt personer i skogen och kontrollerna plockades en efter en. Just när det går som bäst är det lätt att slappna av. Det hände på kortsträckan från 9:an till 10:e kontrollen och vips ett par minuter extra. Samma sak på 11:an. Sen gick det bra och jag kunde till mina klubbkompisars förvåning dyka upp litet tidigt i målrakan. Totaltid 1:09:25 på 7,8km. Första gången under 10min/km på tävling.

Minns att jag efter återkomst från dusch och bastu letade upp mitt namn på resultattavlan. Kände mig nöjd att se mitt namn på tavlan och att jag plockat 9 platser på min sträcka.

Min första bekantskap med 10MILA väckte något sorts fascination över tävlingen. Storleken på evenemanget, TV-produktion och inte minst pannlampornas ljusspel i natten. Intresset har hållit i sig. Till 2013 års tävling har jag tagit på mig rollen som informationschef.  Jag undrar än idag hur det gick till.

Namn: Stefan Knorn

Dåvarande klubb:  Rotebro IS OK

Nuvarande klubb: Attunda Orientering

Övrigt: Informationschef 10MILA 2013

Vill du berätta om din 10MILA-upplevelse i Kungsängen år 1947, 1981 eller 2005? Skicka ett mail till tiomilaupplevelsen@gmail.com så får du veta mer!