Archive for Featured Big @en - page 3

De kommer finnas där för dig hela tävlingshelgen, dygnet runt. Du kommer känna igen dem på de gula reflexvästarna och det glada, hjälpsamma leendet. De kommer att langa vätska, linda stukade fötter, dirigera bilar på parkeringen, laga trasiga duschar, sälja kaffe och bullar. De är fler än 500 stycken och många av dem har börjat förbereda sig.

Funktionärsgänget hoppas nog framför allt på två saker: att vädret under tävlingshelgen ska bli bra, eller i alla fall inte dåligt. Och att de ska slippa använda de kunskaper i HLR, Hjärt- och lungräddning, som de har fått som en del av förberedelserna.

Här får du träffa några av dem:

Hela familjen Eklund ska jobba i markan.

Det är än så länge bara barnen i familjen, Jennifer och Christoffer som orienterar. De fick prova på orientering i skolan och ville fortsätta. När de blev tillfrågade att hjälpa till på 10MILA hängde även mamma Lena och pappa Erik gärna med. De tycker det ska bli fantastiskt kul att se alla tävlande och funktionärer under helgen, och ser fram emot en upplevelse för hela familjen.

Kul att kunna vara en pusselbit i det stora, tycker familjen Eklund.

Anna Lindskoog Pettersson 10MILA-debuterade 1981 (ett legendariskt 10MILA-år, för övrigt) i ett ungt KFUM Örebro-lag. Laget genomförde kavlen trots lera och kyla, och Anna blev inte avskräckt.

Anna kommer att jobba i gänget som vi kort kallar ”Skogen” – det är alla de funktionärer som sätter ut kontroller, provspringer banorna, vaktar kontrollerna under banan och sedan tar in kontrollerna. Dessutom förser de löparna med vätska.  Varför ”Skogen”, Anna?

”Det roliga där är att man kommer nära tävlingen! I och med att man sätter ut enheter och provspringer innan tävlingen får man en känsla för kartan och banorna vilket gör det intressantare att följa tävlingen. Det får man chansen att göra från ”första parkett” eftersom kontrollerna delvis är bemannade/bevakade under hela tävlingen. Finns inget mysigare än att sitta ute i skogen och se lamporna dyka upp i mörkret!”

Anna ska tillbringa natten mellan lördagen och söndagen i skogen, och hålla ett vakande öga på några av kontrollerna.

Christian Redtzer har mycket kul framför sig under 10MILA- helgen, särskilt på lördagen, då han först springer ungdomskavlen. Direkt efter målgång ska han stå ett par timmar vid målet och langa vätska till löparna i damkavlen.

”Det ska bli roligt att få vara med och jobba med en sån stor tävling”, säger Christian”, man får som en liten bild av hur mycket arbete man måste lägga ner på en sån här sak”. (pappa Håkan är tävlingsledare för hela 10MILA, så Christian vet vad han pratar om)

Christian inspekterar blivande arenan på Gällöfsta. Är det här startkanonen?

Jaana Jooki bor i Kungsängen och ”gillar att ta hand om folk och pyssla runt”. Henne hittar du i VIP-tältet, där hon kommer att ta hand om våra hedersgäster.  Jaana är volontär, och har inte någon anknytning till orienteringssporten. Eftersom Jaana talar finska är vi extra glada att hon vill hjälpa oss – vi vill ju kunna bemöta alla våra utländska besökare, varav merparten är finska, på ett bra sätt.

Jaana läste om tävlingen i kommunens tidning, och när hon såg att vi sökte finskspråkiga volontärer nappade hon direkt

Toni D’Angelo leder ett akut utryckningsteam som ska ta hand om allt som ingen har förutsett (men som garanterat kommer att inträffa). ”Tänk MacGyver”, säger Toni, ” vi är beredda på allt och klarar det mesta”. Utrustade med diverse verktyg och olika fordon är Toni och hans team jour dygnet runt. Teamet består av ett gäng handlingskraftiga och händiga killar (därmed inte sagt att kvinnor inte kan vara handlingskraftiga och händiga).

Toni anmälde sig frivilligt till det här uppdraget, eftersom det verkade roligt.  Han är van vid stora arrangemang, och vet att det alltid dyker upp oförutsedda problem.

Vi i tävlingsledningen lägger ett komplext pussel för att se till att rätt kompetens hamnar på rätt plats. Vi ser också till att funktionärerna blir väl omhändertagna. Före tävlingshelgen ska de utbildas på olika sätt. Under tävlingsdygnen ska de ha tillgång till mat och dryck och de ska ha någonstans att vila mellan sina arbetspass.

Vi i 10MILAS tävlingsledning lovar att ta väl hand om Lena, Erik, Christoffer, Jennifer, Jaana, Anna, Christian, Toni och de andra funktionärerna, så att de tar väl hand om dig, med det där glada, hjälpsamma leendet.

Min väg till första växeln vid Tiomila 2005

Jag fick i min 25:e Tiomilastart för första gången (och äntligen) chansen att springa förstasträckan något som jag tycker är skoj. Ett sammanträffande var att min första Tiomilastart gjordes i nästan samma område1981. Det året minns jag dock mest som ett lerhav, både under banan och vid målområdet, men nu 2005 var det varmt och torrt.

Jag kände mig ganska lugn när jag kom till TC en stund innan start även om jag redan då mötte många som värmde upp. När jag hade tittat på gamla kartor över området så hade jag insett att det skulle bli en långsträcka till ettan. Detta i snabblöpt och ganska intetsägande terräng och därför med all säkerhet högt tempo i o f s inget ovanligt. Min plan var att inleda lite försiktigt för att få in flytet och sedan öka tempot och vara med i tätklungan.  Jag hade dålig koll på vilka övriga löpare som sprang första sträckan men kände mig i OK form och hoppades därför att kunna vara med och styra.

Nedan följer mina minnesbilder av sträckan vilket inte behöver vara lika med sanningen.

När starten gått låg jag en bit ned men när vi närmade oss första kontrollen var jag framme i täten. Här kom banans enda bom då jag blev osäker i det gröna och tvekade ca 20 sekunder. Första kontrollen var gafflad i längsled (bra gaffling) vilket gjorde att många missade här. På kortsträckorna som följde var det ganska hetsigt tempo men vid kontroll 5-6 kom jag längst fram. Därefter hade jag bra flyt och det kändes som att de som låg bakom tyckte det var behagligt att ligga där var så länge som de var nöjda med mina OL-kunskaper. Halvvägs på banan blev det mörkt och det var lite mäktigt att vända sig om och se ormen med ljus som låg bakom. När vi närmade oss de sista kontrollerna ökades som alltid tempot.  Här tyckte jag att jag gjort mig förtjänt av att vara först även när vi passerade mållinjen och med mycket liten marginal lyckades det.

Jag var efteråt nöjd att jag lyckades följa min plan och hålla i orienteringen hela banan. Om det sedan är bra eller dåligt för nästa sträckas löpare att växla först är förstås individuellt men viktigt att ha diskuterat i förväg.

Thomas Asp

Thomas karta. Klicka på miniatyren för att se en större bild.

 Name: Thomas Asp

Klubb: IFK Göteborg

Vill du berätta om din 10MILA-upplevelse i Kungsängen år 1947, 1981 eller 2005? Skicka ett mail till tiomilaupplevelsen@gmail.com så får du veta mer!

Jag var 11 år och det var mitt allra första 10mila. Jag måste erkänna att minnet sviker mig en hel del, vilket jag kan tycka är ganska förståligt eftersom det var många intryck för en liten 11-åring. Det allra första jag kommer ihåg när jag tänker på tävlingen är att mina ena storasyster Malin fyllde 16 år just den dagen, och att de ropade upp det i speakern när hon sprang in på sin sträcka för första laget.

Jag själv sprang andrasträckan, den korta löpsträckan, för Haninges femtelag. Eftersom det var mitt första 10mila så var jag ganska nervös trots att vårt lag bara hade målet att ta oss runt. Själva banan kommer jag knappt ihåg, mer än att jag sprang så fort som mina korta ben kunde. Tror inte jag hade något problem med själva orienteringen, men växlingen var desto svårare, både när jag skulle växlas ut och när jag skulle växla ut. Kartplanket var nämligen högt för en kortväxt 11-åring…

När jag tittar på kartan och på resultatet så kommer jag helt plötsligt på att jag inte alls kände killen som sprang sista sträckan i mitt lag. Från början var vi bara tre personer i laget och saknade alltså en person. Genom löparbanken kom vår räddning, i resultatet kallad n.n. Killen som gjorde att jag nådde mitt och klubbens mål; att vårt lag skulle ta oss runt. Jag har ingen aning om vem det var, men han sprang upp laget från plats 283 till en slutlig 207:e plats av 327 startande lag. Mitt lag slog klubbens fjärdelag med 83 placeringar, och det kändes väldigt stort för mig kommer jag ihåg.

Trots att jag inte kommer ihåg mer än hur kul det var att springa den här stafetten, så kommer det alltid vara mitt första 10mila. Det kommer alltid vara ett av de tidiga tillfällen då en dröm väcktes. En dröm att lyckas och bli något stort inom orienteringen.

Moa på upploppet 2005

Namn: Moa Leijon Lind

Klubb: Haninge SOK

Vill du berätta om din 10MILA-upplevelse i Kungsängen år 1947, 1981 eller 2005? Skicka ett mail till tiomilaupplevelsen@gmail.com så får du veta mer!

Saknar du en eller flera löpare till ditt lag, eller är du en löpsugen orienterare som saknar ett lag att springa i?  I båda dessa fall är kavlebanken något för dig.

Kavlebanken är en anslagstavla där man kan annonsera efter löpare eller efter ett lag i springa i.  Denna anslagstavla kommer att se ut på två olika sätt, ett inför tävlingen och ett under tävlingen.

Inför tävlingen kommer vi att erbjuda en plats på 10MILAs Facebooksida, där ni som vill annonsera efter löpare eller lag kan skriva en rad och förhoppningsvis få träff.
Under tävlingen kommer kavlebanken att övergå i en fysisk form, dvs en riktig anslagstavla. Tavlan kommer finnas i anslutning till tävlingsexpeditionen.

År 2005 sprang jag i IFK Göteborgs andralag. Laget var väl inte superbra, ganska ”urvattnat”. Då de ledande lagen var ute på sin sista sträcka så skymtade vi vår åttondesträckslöpare på storbildsskärmen.

Själv sprang jag första sträckan. Jag hade precis muckat från lumpen efter 15 månader i Strängnäs. Jag muckade i början av april, och då var det bara några veckor kvar till tiomila. Jag hade ont i höftböjaren och var i halvdålig form. Skulle jag sprungit med den formen jag har idag samma sträcka hade jag varit med i täten, men 2005 var jag tio minuter efter.

Jag kommer ihåg att starten var på en skjutbana och att vi följde en snitsel ganska långt. Till första kontrollen var det en långsträcka, jag hade inte alls bra koll på var vi sprang. Efter halva sträckan kom vi dock fram till en grusväg och då var det lätt att läsa in sig. Vid starten var det ljust, vilket gjorde att man lätt flöt in i nattorienteringen. Det var skönt.

Jag hade inga förväntningar på tävlingen, det var mest kul att vara med efter så lång tid i lumpen. Att vi som IFK:s andralag kom på 113:e plats är ganska dåligt, andralaget brukar komma ganska långt upp i resultatlistan.

Tiomila är en rolig tävling och min nuvarande klubb IKHP har stor fokus på tävlingen. Jag tycker dock att det är minst lika häftigt med till exempel Jukola och andra stora stafetter.

Joakims karta, klicka för större bild

Namn: Joakim Hederskog

Dåvarande klubb: IFK Göteborg

Nuvarande klubb: IK Hakarpspojkarna

Vill du berätta om din 10MILA-upplevelse i Kungsängen år 1947, 1981 eller 2005? Skicka ett mail till tiomilaupplevelsen@gmail.com så får du veta mer!

22 kontroller! Fler blev det inte i årets ungdomskavle. Som ni säkert förstår innebär det en hel del lite längre sträckor och så skall det väl vara när tillfälle ges.

Ledstänger finns det gott om, men det går inte att använda stigar hela tiden!

Det finns ingen vit(eller grön) sträcka på denna tävling, så snälla ungdomsledare, sätt ingen nybörjare att springa ensam oavsett bana.

Många stigar är uppkörda av motorcyklar, vilket kan göra dem svåra att springa på men lätta att se. Terrängen är måttligt kuperad med mestadels mycket god framkomlighet.

Vägvalsalternativ finns (kanske där ni minst anar) på alla banorna.

Vilka är mina meriter som ungdomsbanläggare?

• USM-2003 tillsammans med Ulf Radler (banläggare 10MILA-kavlen)
• Massor av ungdomstävlingar, läger etc i Stockholmstrakten 1996 – 2008
• Kontrollant vid ett antal arrangemang.

Ulf och jag har varit kontrollanter åt varandra och genom åren hoppat in som reserv ibland när det behövts. Det är alltid en styrka att vara två när man arbetar med banläggning eftersom ”någon” alltid råkar ut för något; hittills har det inte inträffat, men det är bäst att vara förberedd.

Lycka till alla ni som skall springa och träna ordentligt !

Lasse Malm

(även en banläggare blir glad av att hitta en kontroll 🙂 )

I vackert vår(?)väder jobbades det intensivt med att märka upp Gällöfsta Arena under lördagen.  De olika kartorna för arenaområdet stämde väl med verkligheten. Några små justeringar fick göras. Nu hoppas vi på att moder sol tar kommandot och motar bort kung Bore för denna gång.

Ja, då var det min tur att berätta om mitt tiomilaminne från år 2005. Jag hade nyss fyllt 12 år och det var andra gången i mitt liv som jag skulle få springa Tiomila. Hagaby, som jag sprang för, hade då väldigt många ungdomar och framför allt väldigt många killar. Klubben skulle ha 5 eller 6 ungdomslag, varav två toppade lag. Tyvärr saknade vi tjejer, varpå jag som liten osäker tolvåring fick springa i ett toppat lag, andralaget, tillsammans med tre sextonåriga killar.

För mig var det tillräckligt spännande och nervöst att få chansen att springa i ett toppat lag, men vad ledarna glömt upplysa mig om var exakt hur bra de andra killarna i mitt lag faktiskt var. Andreas som sprang första sträckan var inne tillsammans med täten, före förstalaget, och jag sprang ut bland de första på hela stafetten. Själv förstod jag nog inte riktigt situationen utan var ganska lugn, men jag har förstått senare att ledarna och mamma var halvt livrädda.

Det gick egentligen rätt bra för mig, jag knatade väl på bäst jag kunde på min korta sträcka, men i mål var jag förtvivlad. Varför? Jo, mitt under banan hade den då sextonåriga Beata Falk i vårt förstalag sprungit om mig. Och inte nog med det, jag hade inte orkat hänga med mer än någon sträcka heller. I en tolvårings ögon var det ju total katastrof. Jag hade ju misslyckats, tyckte jag själv. Jag var otröstlig.  Då kom Beata fram till mig och frågade om vi skulle jogga ner tillsammans, och förklarade samtidigt för mig att det kanske inte var rimligt att jag skulle hänga med någon som var 4 år äldre. Efter det kändes det betydligt bättre!

Tillbaka till Hagabys insatser på ungdomsstafetten. Beatas lag slutade 3a, och mitt lag blev tillslut bästa andralag på hela stafetten med en 18e plats. Inte alls illa!

Hagabys ungdomar på 10mila 2005

Namn: Linnea Holmqvist

Klubb: Hagaby GOIF

Vill du berätta om din 10MILA-upplevelse i Kungsängen år 1947, 1981 eller 2005? Skicka ett mail till tiomilaupplevelsen@gmail.com så får du veta mer!

De sista korrigeringarna är gjorda, samordningen med de andra kavlarna är färdig. I förra veckan skickades dambanorna till tryckeriet.

Vi som lägger damkavlen heter Sven Hedman och Stig Löfgren, båda tillhör vi Attunda OK. Vi har lagt banor tillsammans i flera år. Sven har tidigare lagt banor i årets 10MILA-terräng. En medeldistans 1994 och DM långdistans 1996, så partiet är välbekant även om kartan har blivit mycket bättre.

Hur blir då dambanorna? BRA hoppas vi givetvis. Vi är själva mycket nöjda med resultatet. Årets tävling har separata banläggare för varje tävlingsklass. Allt för att vi banläggare skall kunna gå in med 100 % för respektive kavle.

Orienteringen börjar redan efter startpunkten, så vi lovar att det inte blir någon transportsträcka att tala om. Terrängen är mycket fin, bra sikt och inte mycket som hindrar en hög löpfart. Orienteringssvårigheten anser vi vara medelsvår, men den som tappar kontakten med kartan kan mycket väl göra missar.

För att få spridning i tävlingen har vi valt att gaffla sträckorna 1 – 2 och 4 samt delar av sträcka 5 med varandra. Detta gör att ni inte kan vara säkra på att en medtävlare som stämplar samtidigt vid en kontroll, kommer att ha samma kontroll som nästa.

Damernas tredje sträcka är något kortare och rak som brukligt är. Den femte och sista sträckan är delvis gafflad med sträcka 1 – 2 och 4 men även med egna stråk. Ett av dessa kommer att gå i 10MILAs absolut vackraste parti. Avslutningen på sträcka 5 bjuder också på sluttningsorientering, innan det bär av mot det hägrande målet.

Tycker ni att banorna är långa? Vi har medvetet gjort lite längre banor eftersom terrängen kommer att bjuda på en upplevelse att minnas.

Väl möt på årets 10MILA!

// Sven och Stickan

10mila 1981 – Sträcka 8

Efter att ha löpt i andralaget -79 o -80 så hade jag nu som blivande artonåring befordrats till förstalaget. En stor ära, och lite press också. Förstalaget var 9:a -79, och stämplade fel -80, så nu var det dags för revansch.

De första 7 kontrollerna hade gått bra, och jag låg längst bak i en klunga på väg till 8:e. Jag var stärkt av självförtroende från de första kontrollerna, och var i fin form. Och så skulle jag ju bara rakt fram o upp  på ett berg. Så jag satte fart och gick upp i täten. Flög fram genom skogen och natten.

Efter ett tag märkte jag att det inte fanns någon bakom mig i klungan. Dvs jag hade bildat en  enmansklunga. Och nåt berg hade jag inte sett heller. Nu började oron krympa in under skinnet. Bäst att fortsätta fram lite till. De andra skulle säkert till en annan kontroll ?

Jag hittade till slut nåt höjdaktigt, och letade. Och letade. Till slut insåg jag att jag befann mig på en höjd ca 500 m söder om mitt berg. Efter att ha sagt några väl valda ord, så var det bara att bita ihop och springa till rätt berg, och till kontrollen. En liten miss ändå på den, och en liten snurr på näst sista. Besvikelse.

En liten revansch fick jag senare på Jukola samma år. Då gick jag jämt med täten i ovädret på min sträcka, så det gav lite ny kraft efter 10milaloppets besvikelse.

Thomas karta, klicka på bilden för större format

Namn: Thomas Nyberg

Dåvarande klubb: Rotebro IS OK

Nuvarande klubb: Attunda Orientering

För att hålla serien igång tills maj behöver vi nu nya berättelser. Gör som Thomas, Kent, Elin, Per, Sverker och många fler, dela med dig av dina 10MILA-minnen!

Vill du berätta om din 10MILA-upplevelse i Kungsängen år 1947, 1981 eller 2005? Skicka ett mail till tiomilaupplevelsen@gmail.com så får du veta mer