Archive for Featured Big - page 6

Min upplevelse av 10MILA 2005 – Björn Persson

Björn Persson jobbar till vardags som sportchef för IOF och är bland annat ansvarig för VM. Han minns natten i Kungsängen som något alldeles extra av de 12 år han jobbat som skogsspeaker på Tiomila. Björn sprang inte själv år 2005, han var rapporterade från skogen och fick se tävlingen från en annan sida än den vi är vana vid.

Nedtecknat dagen efter.

En magisk natt.

Visst är Tiomila tävlingshets, svordomar över bommar, löpning i fel målfålla och kombinationslag hit och dit. Men det är annat också! Sällan har jag upplevt en Tiomilanatt som den i Lerberga skog 2005. Låt mig måla tre bilder:

Första sträckans tredje kontroll:
Den rödglödgade aprilsolens sista strålar letar sig i väster ner över Lejondalssjöns spegelblanka vatten. Allt är stilla, det kunde vara en tavla. Plötsligt bryts tystnaden! En storlom, skogssjöarnas egen fågel, ropar nere på sjön och ekot återskallar bortifrån kullarna vid Lejondals slott. I samma ögonblick letar sig de första löparna på skrå fram mot den tredje kontrollen.

Tredje sträckans sjuttonde kontroll:
Tänk dig en tavla av John Bauer, med höga mörkgröna granar och bara mossa på marken. Byt ut trollet mot en svagt antydd reflexstav vid slutet av ett surdrag. Lägg in en klotrund fullmåne och dra ner temperaturen till tre minusgrader. Ute på hygget bortanför skogsranden håller redan älvorna sin egen Tiomiladans, endast ackompanjerade av en ensam kattugglas hoande. Genom dimmorna ringlar ett pärlhalsband där ljuskäglorna spelar i de olika luftskikten, på väg in i trollskogen. Den första pärlan är infattad i en löpare med nummer ett på bröstet.

Åttonde sträckans elfte kontroll:
En första antydan till gryning. Rödhaken slår sina första slag. Vi förstår varför den förr i tiden av jägare kallades tjäderklockan, den svarar för väckningen av vårskogen. Snart stämmer fler röster in i kören. En morkulla drar alldeles över våra huvuden med sitt knorrande och strax tas platsen i luften av en enkelbeckasin, som briljerar med sin speciella sång framkallad av vingpennorna. En ensam slaguggla skäller bortåt “Ljusa Bergen” till, där Löken och Lauri duellerade för 24 år sedan. Framför våra ögon tar Johan Ivarsson med sig Daniel Kaipe på en tvåminutare. Så nära var dom att vi såg deras lampor spela på träden bakom när täten stämplade. När dom lämnar vår postering har segerchansen försvunnit, och Ravinen och Kalevan Rasti hunnit smita emellan.

Det var en magisk natt.”

Sträcka 1 kontroll 3

Sträcka 3 kontroll 17

Sträcka 8 kontroll 11

Namn: Björn Persson

Dåvarande klubb: Ljusdals OK

Nuvarande klubb: Trosabygdens OK

Orienteringsstatus just nu: Inte mycket orienteringsaktivitet vad det gäller eget tävlande, men en stor del av livet handlar om orientering ändå. Sportchef i IOF och ansvarig för VM, vilket betyder mycket planering och resor. Jobbar just nu i Finland, Italien, Storbritannien och Sverige samtidigt.

10MILA – min cirkel är sluten

10MILA har varit den största budkavlen i Sverige i mer än 50 år. Med start 1945 har den varit målet för hundratals klubbars och tusentals löpares vinterträning. Laguttagningar och sträcklängder har diskuterats i klubblokaler och under träningspass. Från början var Tiomila en långsträckt tävling med olika växelplatser för varje sträcka. Delvis så var det vid mitt första Tiomila som förstaårs junior 1968. Så småningom blev bilkarusellen omöjlig att hantera och från början på 70-talet började man ha allt på ett ställe. 1971 avgjordes kavlen på Bogesundslandet och utvecklade sig till en kaosartad historia med klunglöpning, långa köer i växlingsfållorna och spurtstrider däremellan. Något måste göras ….

Man måste sprida löparna på något sätt så att den skickligare orienteraren fick betalt och slapp vara lok till de övriga. På Luffarkavlen (och kanske andra kavlar i landet) testades i april 1972 den s. k. Farstametoden som också kom att användas på det årets Tiomila i Västerhaninge. Järfälla vann sin andra seger och jag fick själv vara med och springa andrasträckan.

Parallellt med idogt tränande gjorde jag också debut som banläggare 1974 med budkavle-DM i Vettershaga.

DM-helgen i september 2009 vid Gällöfsta var jag kartritare och banläggare till medeldistansen och Lasse Malm, min sparringpartner från Rotebro IS, var bankontrollant till både lördagens medel- och söndagens långdistans.

Efter avslutad långdistans blev jag tillfrågad av Lasse Roos (banläggningsansvarig i Tiomilaföreningen) om jag ville vara banläggare till 2013. Min uppgift skulle bli herrkavlen. Järfälla OK är ju inte med i Tiomilaorganisationen så jag kände mig mycket hedrad och tackade ja på momangen ;-).

Lasse Malm skulle lägga ungdomskavlen och i det skedet var det inte klart vem som skulle ta damkavlen. Lite senare blev det klart att Sven Hedman och Stig Löfgren från Rotebro skulle fixa denna.

Det är ett väldigt stort område som herrkavlen kommer att avgöras i. Terrängen är i huvudsak ganska flack/småkuperad med stora sluttningar i väster, norr och öster. I söder delas området av en östvästlig ravin och genomkorsas av motorcykelstigar. De västra och nordvästra områdena saknar nästan helt stigar men är väldigt fina att springa i.

Kartan till 2013 års tävling är till största delen rekognoserad av Ia Lillstrand (f.d. elitlöpare i JOK) och det har varit ett snärj både för kartritare och oss banläggare att komma åt området mellan skjutningarna.

Vad skiljer då banläggningen på 10Mila från andra tävlingar?

För att säkert kunna hantera all information jobbar jag med banläggningsprogrammet Condes sedan många år och det funkar alldeles utmärkt även för en tävling av Tiomilas kaliber.

Generellt så tycker jag att en banläggares ansvar är att göra det bästa av området han/hon har, så det gäller att skaffa sig kunskap om hur terrängen ser ut. Av Lasse Roos som är banläggningsansvarig i Tiomilaföreningen fick jag instruktionen att inte plottra sönder tävlingen med onödigt många kontroller utan försöka bibehålla en tradition av vägval och långsträckor.

Detta måste dock ske i balans med sträckornas olika karaktärer (banlängd/natt-gryning-dag/rak-gafflad). Dessutom ska media och VIP kunna komma ut på sträckorna i början, vätska (också lite mat på vissa sträckor) ska serveras och TV-kameror ska visa upp löparna där sikten är bra. Eftersom alla löparna i 10Mila är skickliga gäller det att fundera ut vad som skrämmer eller lockar med olika alternativ. Hur kommer löparna att bedöma snabbhet kontra risk?

Arbetet började för ett par år sedan. När vi hittat 10Milahistoriens vackraste sistakontroll satte vi igång!

Nu är det full aktivitet vid datorn och även i skogen. I början på mars 2013 ska banorna skickas till tryckning.

Trots att jag är anmäld till Öppet spår hoppas jag på en snöfri vinter!

Uffe Radler

Min upplevelse av 10MILA 1981 – Lars Gerhardsson

Efter två 10MILA som kontrollvakt, 1975 och 1976, ett premiärlopp nere i Tyresta 1977 (avplockad efter halva sista sträckan efter att kontrollvakternas tid i skogen var ute – de tog med sig skärmarna och gick hem!) och några tämligen hyfsade lopp 1978-1980, var det så dags för 10MILA 1981.

Med en löpmässigt bra vintersäsong i benen men tyvärr för få tävlingar, vintern 1980-81 var som bekant lång, anvisades jag femte sträckan i andralaget. 10.6 km – en baggis för en nybliven H21A-löpare!

Mitt första minne är den inte fullt så upphetsande sträckan längs bäcken ner till tvåan. Stelfrusen som en isglass och med stumma ben handlade det bara om att försöka få upp värmen. Vill minnas att förutsättningarna för uppvärmning i växelfållan inte var de bästa.

Efter en något nybörjarmässig bom vid kontroll tre följde ett märkligt lopp som i huvudsak genomfördes springandes (stapplandes) på djupa och leriga stigar (snarare diken) i snön. Det var bara att ta rygg på en klunga och se till att den höll rätt kurs.

Som synes av den inritade löpsträckan, bjöd banan inte på några större utmaningar eller överraskningar, det vara bara att stoppa tummen i spåret och nöta på.

Tid och placering? Ingen aning, hittar inga noteringar på kartan.

Några andra minnen? Ja, om jag inte helt missminner mig låg markan strax norr om bäcken i TC-områdets södra del. Vatten och gyttja söker sig som bekant till lägsta punkt och jag har ett svagt minne av att behöva hoppa mellan staplade lastpallar i ett hav av gyttjeblandad sörja för att komma fram till den hägrande markan.

Sista minnet är från duschen hemma i lägenheten i Rotebro där huvuddelen av söndagseftermiddagen tillbringades i ett försök att få upp kroppsvärmen.

10MILA 1981 har i efterhand fått något av en kultstatus bland de som var med när det begav sig. De väderförhållanden som rådde ute vid Tranbygge anses i 10MILA-sammangang, som något av det värsta som upplevts. Samtidigt har tävlingen setts som en referens för alla efterkommande 10MILA-arrangörer. ”Hur gör vi om vädret blir som 1981? Ska markan verkligen ligga på lägsta punkten på arenan?”

Samma frågor ställer vi oss inför 10MILA 2013. Ett 10MILA som genomförs cirka tre kilometer öster om Tranbygge. ”Hur gör vi om vädret blir som 1981?”

Sträcka 5 1981 med Lars vägval. Klicka på miniatyren

Namn: Lars Gerhardsson
Dåvarande klubb: Rotebro IS OK

Nuvarande klubb: Attunda Orientering
Just nu: Generalsekreterare 10MILA 2013

Vill du berätta om din 10MILA-upplevelse i Kungsängen år 1947, 1981 eller 2005? Skicka ett mail till tiomilaupplevelsen@gmail.com så får du veta mer!

Min upplevelse av 10MILA 1981 – Mats Hellstadius

Mats sprang den allra sista sträckan för klubben Malmby  IF. De hade inga förhoppningar om en topplacering, ”kanske plats 10-15” säger Mats.

”Jag kommer ihåg att jag var väldigt nervös. Under natten hade jag knappt sovit någonting alls. Vi sov i militärtält på TC och speakern pratade hela natten. Jag som hade sista sträckan låg spänt och lyssnade och hörde att mitt lag låg bra med hela tiden. Det var extremt kallt och ruggigt ute, det regnade och snöade.”

Mats berättar att stafetten startade tidigare förr i tiden, för att tidningarna skulle hinna tryckas efter målgång dagen efter. Först sprang man ett antal dagsträckor och sedan nattsträckor ända till målgången tidigt på morgonen.

”Jag gick ut som 5:a på sista sträckan. Före mig var Lars ”Löken” Lönnkvist, Kjell Lauri och två finnar. Det var ett litet glapp mellan oss och jag hade inte riktigt kontakt, så jag sprang ut ensam. Det var mitt första år som senior, och motståndet på sista sträckan var väldigt tufft. Jag gjorde en tvåminutersbom till första kontrollen men höll sedan ihop loppet väldigt bra. Vid varvningen slängde jag min lampa. Det hade börjat bli ljust och lamporna på den tiden var inte precis lätta att bära på. Vid varningen hade jag inte sett någon av löparna som legat före. Jag fick veta att jag låg tvåa med bara ”Löken” före.”

Inga andra lag kunde sedan ta ikapp förstaårssenioren Mats i slutet av den cirka femton kilometer långa banan.

”Det gjorde ingenting att upploppet var otroligt geggigt, jag fick springa i mål som tvåa och det var en sensation för oss i laget!”

Sträcka 10 1981 med Mats vägval - klicka på miniatyren

 

Ur Aftonbladet den 3 maj 1981 - klicka på miniatyren

 

Namn Mats Hellstadius

Dåvarande klubb: Malmby IF

Nuvarande klubb: Södertälje-Nykvarn Orientering

Vill du berätta om din 10MILA-upplevelse i Kungsängen år 1947, 1981 eller 2005? Skicka ett mail till tiomilaupplevelsen@gmail.com så får du veta mer!

 

 

Min upplevelse av 10MILA 2005 – Laura D’Angelo

Jag var bara tio år gammal och det var en av mina allra första tävlingar, definitivt en av mina första stafetter. Mamma var med mig på tävlingen, jag hade dragit med henne på en del tävlingar sedan jag började orientera.

De äldre ungdomarna i min klubb såg jag väldigt mycket upp till, jag minns att jag var yngst i mitt lag och betraktade de andra som ganska häftiga, jag tyckte väl att de var erfarna och duktiga. Den allra kortaste sträckan, sträcka två i ungdomsstafetten, hade jag i uppdrag att ta mig runt. Själva banan minns jag inte mycket mer av än att jag gjorde sällskap med en tjej som visade sig vara lika gammal som jag. Det var ett av de första åren jag orienterade, och det var inte många tävlingar jag sprang då jag var ensam i skogen. ”Hej, vad heter du? Springer du också andra sträckan? Springer du också D10?” och vips så har man en ny kompis. Jag slår vad om att det är fler än jag som träffat många av sina goda orienteringsvänner just under tävlingar! Vi hade i alla fall sällskap hela banan, pratade nog om det mesta som inte har med orientering att göra.

 

Tyvärr kommer jag inte ihåg så mycket om terrängen, vädret eller banan, men det är väl inte ovanligt för en ofokuserad tioåring. Jag minns att jag aldrig sett så mycket folk på samma gång i en skog. Det var som ett led av tio-tolvåringar i skogen, vilket jag minns var väldigt spännande just då. Jag tror att jag stannade på banan och kissade någonstans i slutet, det där med förberedelser innan start kunde jag inte så mycket om. När jag kom i mål fick jag klappar på axeln av de andra ungdomarna som tyckte att jag hade sprungit bra. Beröm gjorde mig alltid generad, och det är sådant som sitter kvar starkast i minnet. Nu i efterhand när jag kollar upp resultatet ser jag att jag plockade upp mitt lag, Rotebro IS OK lag 779 från plats 310 till 301. Ingen prestation att skryta över kanske, men som liten nybörjare var varje uppskattande ord viktigt. Utan idoler i klubben eller folk som berömde mig för halvdåliga prestationer hade jag nog inte fortsatt.

 

Jag kommer från en icke-orienterande familj men växte in i sporten. Det finns nog inte många som hade trott att en nybörjare som jag, som sprang 10MILA 2005 i mjukisbyxor och en sliten klubbtröja som jag fått låna, skulle fortsätta med orientering och älska sporten, men så blev det. Trots att jag upplever mycket inom orienteringen idag, tävlar i olika länder, på fina kartor i hela Sverige och springer ett femtiotal tävlingar varje år, så kommer 10MILA alltid vara en stor favorit för mig.

 

Hur gick det för oss 2005 då? Mitt lag slutade på 232:a plats.

 

Lauras karta

Klicka på kartan för att se den i ett större format

 

Namn: Laura D’Angelo

Dåvarande klubb: Rotebro IS OK

Nuvarande klubb: Attunda Orientering

Orienteringsstatus just nu: D18 Elit, tränar och tävlar flitigt, studerar naturvetenskap på riksidrottsgymnasiet i Eksjö

Vill du berätta om din 10MILA-upplevelse i Kungsängen år 1947, 1981 eller 2005? Skicka ett mail till tiomilaupplevelsen@gmail.com så får du veta mer!

Grundrecept för ett bra 10MILA

För dig som överväger att arrangera ett 10MILA i framtiden kan med fördel följa detta grundrecept.

Ingredienser

Lämplig för ca 10-15 000 löpare, åskådare och funktionärer

– fyra-sex intresserade arrangörsföreningar,

– erkänt kunniga banläggare och kartritare,

– en positivt inställd kommun och ett lika positivt lokalt näringsliv,

– en eller flera positivt inställda markägare och jakträttsinnehavare,

– ett utmanande terrängparti som helst inte nyttjats för större arrangemang under senare år samt

– en arena med tillgång till ett brett bredband, två hål i väggen, vatten samt riklig tillgång till parkeringsytor.

En säker genväg till ett bra 10MILA är ett bra samarbete med Försvarsmakten. Inte helt enkelt då de grönklädda har blivit allt svårare att hitta på senare år. Men får man väl kontakt går tillagningen betydligt enklare och fortare!

Kryddtips

Tillsätt med fördel ett eller flera kringarrangemang, t ex en löpartävling, träningspaket, öppna banor etc.

Gör så här

Var tidigt ute i dialogen med markägare, kommun, banläggare och kartritare. Glöm heller inte bort att tidigt fundera över hur viltfrågor, radio- och tv-kontroller ska anpassas till banläggning och löpstråk. Skapa en tät och inbjudande arena som inbjuder till fest och orienteringsdramatik! Bjud in några norrmän från en teknisk högskola och be dem ta med sig en musikkår och rikligt med kolorerad illumination – detta höjer garanterat temperaturen på arenan!

Serveringstips

Tänk på att 10MILA ska serveras mörkt, tufft, svårt och långt! 10MILA avnjutes bäst tillsammans med klubben och ”live” på arenan!


 

Tillagningstid

Ca 3-4 år

 

Lars Gerhardsson
Chefskock tillika generalsekreterare för 10MILA 2013

 

Vill du kommentera detta inlägg? Gör det gärna på 10MILAs grupp på facebook.

Banläggarfredag

I denna video möter du Ulf Radler, banläggere för 10MILA-kavlen, en fredageftermiddag i oktober.
Ulf är ute i tävlingsterrängen och delger sina tankar om principer för press&VIP-kontroller men även att han är lite lurig.

Vill du kommentera detta inlägg? Gör det på 10MILAs grupp på facebook.

Budkavle eller stafett?

Jag har i dagarna fått ta emot några syrliga kommentarer kring frågan om varför vi 10MILA-arrangörer envisas med att använda begreppet budkavle i stället för stafett. Vi 10MILA-arrangörer funderar å andra sidan över varför man inom orienteringsrörelsen fastnat för begreppet stafett!

Det bör vara väl känt av alla att man sedan det första 10MILA i maj 1945, har genomfört växling mellan två sträckor genom att överlämna ett budskap från en löpare till en annan. Således en urgammal metod för att förflytta ett budskap eller meddelande från en punkt till en annan.

På nätet kan man läsa följande intressanta förklaring till begreppet budkavle:

budkavle (fornsvenska buþkafle, till kafle, i sin tur av ett germanskt ord med betydelsen ‘runt trästycke’), trästycke eller “klubba” som förr användes för att sända meddelanden.[1]

I sammanhanget kan man även studera följande intressanta ursprung för ett uttryck som används flitigt i alla orienteringssammanhang:

klubb (eng., av club ‘klubba’, ‘grov påk’; betydelseförändringen är oklar, kanske har medlemmarna i en klubb kallats till sammankomst med en budkavle, en klubba), sammanslutning antingen för enbart sällskaplig samvaro eller för det gemensamma odlandet av t.ex. en viss sorts idrott, en politisk idé eller ett visst yrke.[2]

I 10MILA:s ungdom genomfördes växlingen med en budkavle i form av en ihålig träbit, dock inte en ”grov påk”, innehållandes ett kärnfullt budskap. Därefter följde en längre period då löparna genomförde växlingen med en avlång träplatta med budskapet påtryckt. På senare år sker som bekant växling med kartan och på den återfinns budskapet. Alltså, vi håller fast vid en drygt 65-årig tradition med urgamla rötter!

Det första budskapet från 10MILA 1945 författades av Hilding Kjellman, landshövding i Uppsala län. Under senare år har 10MILA:s tävlingskontrollant, Fred Strömsten, nyttjats flitigt för budskapsförfattande.

Från starten på Ungdomskavlen, genom Damkavlen till målgång för 10MILA-kavlen, medför löparen ett budskap tryckt på tävlingskartan – budkavlen.

10MILA är och förblir en budkavle.

Lars Gerhardsson
Generalsekreterare 10MILA 2013

(budkavle från 10MILA:s ungdom)

(Vill du kommentera inlägget, välkommen att göra det på facebook)

[1] www.ne.se/budkavle/137687

[2] www.ne.se/klubb?i_h_word=budkavle

Möt två av banläggarna

I denna film möter ni två av banläggarna för 10MILA 2013, nämligen Lars Malm (ungdomskaveln) samt Ulf Radler (herrkaveln/10MILA-kaveln). Samtalet handlar förstås om banor och terräng, men även livet som banläggare.

Vi återkommer med en presentation av banläggarna för damkaveln.

Vill du kommentera detta inlägg? Gör det på 10MILAs grupp på facebook.

10MILA på Jukola

Vi har varit på Jukola. Dels för att marknadsföra nästa års 10MILA, dels springa tävlingen förstås.

Det blev riktigt bra. Vi fick chansen att prata med många potentiella deltagare. Inte minst tack vare att vi hade Kristiina med oss, som på finska kunde berätta om vårt fina erbjudande nästa år, med närheten till Stockholm, nyhterna (Night trail run, 10MILA korten) och glädjen över att se dem hos oss nästa år.

Viktiga frågor för våra östra grannar är transport. Även här har vi bra erbjudanden med transport ordnad av 10MILA direkt från Värtan till vår arena.Därigenom behöver man inte ta med sig en egen buss från Finland.

Vi försöker locka många finska “breddlag”. Dubbla speakerteam, finsktalande funktionärer, matiga vätskekontroller och flera tävlingar under samma helg hoppas vi gör det attraktivt att komma till vår tävling.

Har du tips om hur vi kan locka fler finska lag, skriv en kommentar!

Page 6 of 7 ←; First ... 3 4 5 6 7