Archive for Okategoriserade - page 3

22 kontroller! Fler blev det inte i årets ungdomskavle. Som ni säkert förstår innebär det en hel del lite längre sträckor och så skall det väl vara när tillfälle ges.

Ledstänger finns det gott om, men det går inte att använda stigar hela tiden!

Det finns ingen vit(eller grön) sträcka på denna tävling, så snälla ungdomsledare, sätt ingen nybörjare att springa ensam oavsett bana.

Många stigar är uppkörda av motorcyklar, vilket kan göra dem svåra att springa på men lätta att se. Terrängen är måttligt kuperad med mestadels mycket god framkomlighet.

Vägvalsalternativ finns (kanske där ni minst anar) på alla banorna.

Vilka är mina meriter som ungdomsbanläggare?

• USM-2003 tillsammans med Ulf Radler (banläggare 10MILA-kavlen)
• Massor av ungdomstävlingar, läger etc i Stockholmstrakten 1996 – 2008
• Kontrollant vid ett antal arrangemang.

Ulf och jag har varit kontrollanter åt varandra och genom åren hoppat in som reserv ibland när det behövts. Det är alltid en styrka att vara två när man arbetar med banläggning eftersom ”någon” alltid råkar ut för något; hittills har det inte inträffat, men det är bäst att vara förberedd.

Lycka till alla ni som skall springa och träna ordentligt !

Lasse Malm

(även en banläggare blir glad av att hitta en kontroll 🙂 )

Markant ökning av utländska lag och flera dam- och ungdomslag än förra året. Det är resultatet när det första anmälningsstoppet till 10MILA 2013 passerat. 900 lag är anmälda hittills.

När det första anmälningsstoppet för laganmälan till årets 10MILA i Stockholm hade gått ut hade cirka 900 lag anmält sig.

–        Vi ser en ökning på 20 procent jämfört med förra året bland finländska lag som i dagsläget är 183. Men vi kan också se ett ökat intresse från andra håll i världen. De utländska lagen utanför Norden har ökat med hela 40 procent  – däribland två lag från Slovenien och två från Italien som aldrig varit med förut, berättar Håkan Redtzer, tävlingsledare för 10MILA 2013.
–        10MILA är ett välkänt begrepp för de flesta orienterare i Sverige och i våra nordiska grannländer.  Att vi nu växer även utanför Norden är viktigt för tävlingen och dess status även internationellt, säger han.

FLERA UNGA OCH TJEJER
Också flera damlag och ungdomslag än förra året är anmälda. Håkan Redtzer gläds särskilt över de unga löparna:

–        De är ju morgondagens vuxna 10MILA löpare och vi vill ge dessa ungdomar en helg att minnas så att dem kommer tillbaks år efter år.
Första anmälningstiden gick ut i mitten av mars men det finns fortfarande möjlighet att anmäla sig.
–        Vi saknar fortfarande några andra, tredje och fjärde lag i de svenska klubbarna som vi hoppas skall komma till start i Kungsängen den 4 maj. Än finns det plats för fler löpare och känner man att man inte kan hantera kompassen så säl kan man ju alltid springa Haglöfs Night Trail Run som avgörs i samband med årets 10MILA.

De sista korrigeringarna är gjorda, samordningen med de andra kavlarna är färdig. I förra veckan skickades dambanorna till tryckeriet.

Vi som lägger damkavlen heter Sven Hedman och Stig Löfgren, båda tillhör vi Attunda OK. Vi har lagt banor tillsammans i flera år. Sven har tidigare lagt banor i årets 10MILA-terräng. En medeldistans 1994 och DM långdistans 1996, så partiet är välbekant även om kartan har blivit mycket bättre.

Hur blir då dambanorna? BRA hoppas vi givetvis. Vi är själva mycket nöjda med resultatet. Årets tävling har separata banläggare för varje tävlingsklass. Allt för att vi banläggare skall kunna gå in med 100 % för respektive kavle.

Orienteringen börjar redan efter startpunkten, så vi lovar att det inte blir någon transportsträcka att tala om. Terrängen är mycket fin, bra sikt och inte mycket som hindrar en hög löpfart. Orienteringssvårigheten anser vi vara medelsvår, men den som tappar kontakten med kartan kan mycket väl göra missar.

För att få spridning i tävlingen har vi valt att gaffla sträckorna 1 – 2 och 4 samt delar av sträcka 5 med varandra. Detta gör att ni inte kan vara säkra på att en medtävlare som stämplar samtidigt vid en kontroll, kommer att ha samma kontroll som nästa.

Damernas tredje sträcka är något kortare och rak som brukligt är. Den femte och sista sträckan är delvis gafflad med sträcka 1 – 2 och 4 men även med egna stråk. Ett av dessa kommer att gå i 10MILAs absolut vackraste parti. Avslutningen på sträcka 5 bjuder också på sluttningsorientering, innan det bär av mot det hägrande målet.

Tycker ni att banorna är långa? Vi har medvetet gjort lite längre banor eftersom terrängen kommer att bjuda på en upplevelse att minnas.

Väl möt på årets 10MILA!

// Sven och Stickan

Kungsängen 1981 – Min första och enda 10milaseger

Ravinen var på den tiden ungefär vad Halden är idag. En klubb med stora framgångar på både dam och herrsidan både individuellt och på de stora stafetterna som 10-mila, Jukola och SM. T.ex. vann Ravinen 5 av 6 år i H20-klassen på SM-stafetten mellan åren 1973 och 1978 och i H21-klassen 1978, 1979 och 1980. På herrsidan vann Ravinen 10-mila för första gången 1977, då lite överraskande med ett lag med en medelålder på ca 21 år och sedan även 1979 och 1981 och var nog även förhandsfavoriter 1978, 1980 och 1982, utan att lyckas vinna och damerna vann 10-mila 1979 – 1981.

Att då som relativt orutinerad 20 åring kliva in i ett lag fullt med stjärnor och landslagslöpare var självklart roligt men också nervöst.

Min vårsäsong hade varit bra så jag hade ett gott självförtroende men jag var den enda i laget som inte tidigare varit med och vunnit 10-mila, så jag kände en ganska stor press på mig och detta var ändå min debut i de riktigt stora sammanhangen.

Jag försökte lugna mig med att min uppgift bara var att transportera runt laget på ett säkert sätt och de sex som sprang efter mig, fick vara de som skulle avgöra stafetten och inte jag, så det viktiga var att göra ett stabilt och säker lopp. Dessutom var min sträcka (den 4:e) en kort hängsträcka (9 km) så om jag bara fick ett bra utgångsläge så skulle det nog inte vara något problem. En lite detalj som oroade mig lite var att det var en skymningssträcka så sista halvan av banan beräknades gå i mörker och jag var och är inte någon bra nattorienterare.

Detta var ett extremt geggigt och skitigt 10-mila, då det dagen innan kom ca 10 cm nysnö som sedan smälte och gjorde hela Arenan till ett lerhav, men det tänkte jag inte så mycket på under denna 10-milatävling.

Vårt lag inledde lite knackigt och efter två sträckor låg vi på 153:e plats ca 9 minuter efter täten. Våra laguttagare hade nog tänkt på att de kunde bli så för de hade satt Björn Rosendahl, landslagslöpare och en av lagets bästa löpare på den 3:e sträckan (säkert med tanke på att jag skulle få ett bra utgångsläge), men frågan var bara hur mycket han skulle kunna ta in på täten.

Medan jag värmde upp kände jag mig ganska nervös och det var svårt att veta om vi tog in något på täten eller inte, eftersom vi inte rapporterade vid de första radiokontrollerna. Det fanns ju ingen elektronisk tidtagning så det var lite svårare att följa laget på ett bra sätt. Men med bara några kilometer kvar av banan så rapporterades vi bara någon minut efter täten så kanske skulle utgångsläget inte bli så dåligt i alla fall.

In till växel kommer sedan en ganska stor klunga och Björne lämnade över kaveln till mig som 3:a bara 6 sekunder efter täten, så jag fick mitt perfekta utgångsläge så nu gällde det bara att förvalta det på bästa sätt.

Tempot var väldigt högt i början då det var två transportsträckor ut från Arenaområdet och då kändes det nästan svårt att hänga med, men när vi kom in i skogen så kändes det bättre och jag höll mig till min taktik att ligga med i klungan och bara hålla koll på att vi inte gjorde några missar. Det blev successivt mörkare och så i princip direkt när vi kom in i skogen tändes lampan och efter drygt halva banan var det rejält mörkt. Jag hann även med att skrämma upp lagledarna genom att inte bli rapporterad vid radion men lite spänning ska väl ledarna behöva också. Det blev ett lopp utan några direkta missar, och in till växel kom jag som 9:e lag bara 16 sekunder efter täten, så jag kände att jag gjort det jag skulle göra.

Det blev en mycket spännande natt, då vi tappade lite på 6:e sträckan men det plockades sedan upp av vår nattspecialist Arne Nåbo.
När sedan Olle Nåbo lämnade över till Lars ”Löken” Lönnkvist som 2:a, två sekunder efter, inför den sista sträckan, så kändes det som om vi hade en bra chans att vinna. Löken gjorde ett väldigt bra lopp på sista sträckan och tillslut vann vi med hela 6.25 minuter före Malmby.

Kents karta från 1981

För att hålla serien igång tills maj behöver vi nu nya berättelser. Gör som Kent, Elin, Per, Sverker och många fler, dela med dig av dina 10MILA-minnen!

Vill du berätta om din 10MILA-upplevelse i Kungsängen år 1947, 1981 eller 2005? Skicka ett mail till tiomilaupplevelsen@gmail.com så får du veta mer!