Per Pettersson har sprungit fler 10MILA än de flesta, runt 25 stycken tror han. År 1939 gick han med i en orienteringsklubb efter att ha utövat orientering på egen hand innan.
– Jag och min goda vän Uno Jansson brukade tävla i att springa runt kvarteret. Vi satte ut våra egna kontroller och tyckte att det var väldigt roligt, berättar Per.
Malte Larsson var en av orienterarna i Turebergs IF. För Per och Uno blev Malte en stor inspiration.
– Han brann för sporten, han var som en idol för oss killar och jobbade en hel del med orienteringen och klubben.
På den tiden var det inga tjejer med i klubben. Det var ”mest grabbar” som höll på. Per berättar att Tureberg var en bra klubb, man var med i alla stora orienteringssammanhang, åkte på resor och gjorde många utflykter. De var ett väldigt bra gäng som också gjorde andra saker tillsammans, som att fiska, vandra och åka skidor. Per tror att skillnaderna mellan då och nu är stora.
– Då hade vi inga bilar vi kunde åka med. Ville vi träna i en fin skog fick vi gå eller cykla dit. Ibland kunde man åka tåg men ofta fick vi ta oss dit själva. Vi kunde cykla 4-5 mil för att sedan springa 3 kilometer. Det tog mycket tid men var väldigt roligt. Flera gånger har jag gått hemifrån Tureberg hela vägen till Vallentuna, Sigtuna och Tullinge.
Sporten har också utvecklats ganska mycket. I början när Per sprang stod en funktionär vid varje kontroll och signerade att man varit vid kontrollen. Sedan började man med stämplar, och sedan kom stiftklämmorna.
Per har varit med i sporten väldigt länge. Han har varit med på varje DM i Stockholm mellan 1940 och 2010. År 1939 vann han DM i budkavle tillsammans med Turebergs IF. Det sista 10MILA han sprang gick i Järna, men han kommer inte ihåg vilket år det var. Precis som 1981 och 2005 gick 10MILA 1947 (delvis) i Kungsängen.
– 1947, då gick 10MILA från Uppsala genom Sigtuna, Bålsta och Kungsängen, med mål i Helenelund. Jag hade första sträckan. Det var mörkt ute, vi startade i skymningen. Jag tror att starten låg vid något vattentorn. Det gick en snitsel genom stan som vi följde till en idrottsplats. Där fick vi rita i våra kartor själva. Jag minns att när jag var klar så tittade jag upp och var helt ensam, de andra hade redan sprungit iväg. Några kilometer in på banan spikade jag en kontroll som alla andra bommade. Då var jag före alla andra vilket jag även var i mål.
Det året vann MatteusPojkarna, en kyrklig förening från Stockholm. Per är inte helt säker men tror sig minnas att Turebergs IF kom 3:a det året.
Per har sparat alla tidningsartiklar om orientering sedan han började. Han har pärmar och album fulla med bilder från utflykter, resor och tävlingar ända från den dagen han började springa. En mycket imponerande samling som skulle göra vilken orienteringsfantast som helst helt darrig av nyfikenhet. Han har sparat allt från gamla stämpelkort och medaljer till kartor från 40-talet. Per har sprungit mest distriktstävlingar, han har en del DM-tecken men inget från SM. Han har sprungit några SM-budkavlar men aldrig tagit medalj.
– Jag var faktiskt med då det allra första Jukola anordnades. Vi blev bjudna till Finland och fick väldigt bra kontakt med de finska orienterarna. Jukola har jag sprungit många gånger, kommit tvåa ett år. Vi hade ett bra utbyte med finländarna, vi fick bo hos dem under Jukola och de bodde hos oss i Sverige under andra tillfällen.
Per framför medaljsamlingen
Per är född 1922 vilket betyder att han är 90 år gammal. Ändå kommer han ihåg det mesta i detalj och berättar som om det var igår. Per beskriver att han fortfarande är i farten, men att han tränar och tävlar mer sparsamt. Man märker på Per att orienteringen präglat hela hans liv, det är som att han berättar om en kär vän.
Vill du berätta om din 10MILA-upplevelse i Kungsängen år 1947, 1981 eller 2005? Skicka ett mail till tiomilaupplevelsen@gmail.com så får du veta mer!