Min upplevelse av 10MILA 2005 – Elin Månsson

Jag var 13 år och hade aldrig förr fått chansen att springa 10MILA. 2005 skulle klubben ha ett lag. Men då vi var 5 stycken som var intresserade av att springa och då  jag var yngst och inte kunde konkurrera med mina äldre klubbkamrater om platserna i laget blev jag reserv.

Historien kunde ha slutat där. Men eftersom jag skriver det här så fick jag tillslut springa mitt första 10MILA ändå. Hur då? Jo, tack vare att 3 killar från Halmstad OK saknade en tjej för att kunna få ihop ett lag. Så jag tvingade min nyopererade far att köra mig upp till Stockholm och Kungsängen för att jag skulle få springa i 17 minuter och sedan kunna springa i mål som segrare i ungdomskaveln tillsammans med mina lagkamrater.

För övrigt minns jag inte så mycket ifrån själva tävlingen. Jag hade för mig att jag sprang ut en bit efter på andra sträckan. Men i själva verket växlade Emil, som sprang första sträckan i laget, ut mig på en 17:e plats. Enbart 34 sekunder efter täten. Inga stora avstånd i orienteringssammanhang men för mitt 13-åriga jag kändes det som en hel evighet. Att jag själv plockade 14 placeringar på min sträcka och växlade ut Erik i tätstriden på tredje sträckan har jag också fått kolla upp i efterhand. Det enda jag egentligen minns från denna dag var alltså när jag fick springa på upploppet en andra gång tillsammans med Emil, Erik och Kalle och ta emot publikens jubel. Det var stort.

Namn: Elin Månsson
Klubb: OK Löftan
Orienteringsstatus nu: Tränar och tävlar i D20E

Vill du berätta om din 10MILA-upplevelse i Kungsängen år 1947, 1981 eller 2005? Skicka ett mail till tiomilaupplevelsen@gmail.com så får du veta mer!