Min upplevelse av 10MILA 2005 – Laura D’Angelo

  • Publicerat av Infogruppen

Jag var bara tio år gammal och det var en av mina allra första tävlingar, definitivt en av mina första stafetter. Mamma var med mig på tävlingen, jag hade dragit med henne på en del tävlingar sedan jag började orientera.

De äldre ungdomarna i min klubb såg jag väldigt mycket upp till, jag minns att jag var yngst i mitt lag och betraktade de andra som ganska häftiga, jag tyckte väl att de var erfarna och duktiga. Den allra kortaste sträckan, sträcka två i ungdomsstafetten, hade jag i uppdrag att ta mig runt. Själva banan minns jag inte mycket mer av än att jag gjorde sällskap med en tjej som visade sig vara lika gammal som jag. Det var ett av de första åren jag orienterade, och det var inte många tävlingar jag sprang då jag var ensam i skogen. ”Hej, vad heter du? Springer du också andra sträckan? Springer du också D10?” och vips så har man en ny kompis. Jag slår vad om att det är fler än jag som träffat många av sina goda orienteringsvänner just under tävlingar! Vi hade i alla fall sällskap hela banan, pratade nog om det mesta som inte har med orientering att göra.

 

Tyvärr kommer jag inte ihåg så mycket om terrängen, vädret eller banan, men det är väl inte ovanligt för en ofokuserad tioåring. Jag minns att jag aldrig sett så mycket folk på samma gång i en skog. Det var som ett led av tio-tolvåringar i skogen, vilket jag minns var väldigt spännande just då. Jag tror att jag stannade på banan och kissade någonstans i slutet, det där med förberedelser innan start kunde jag inte så mycket om. När jag kom i mål fick jag klappar på axeln av de andra ungdomarna som tyckte att jag hade sprungit bra. Beröm gjorde mig alltid generad, och det är sådant som sitter kvar starkast i minnet. Nu i efterhand när jag kollar upp resultatet ser jag att jag plockade upp mitt lag, Rotebro IS OK lag 779 från plats 310 till 301. Ingen prestation att skryta över kanske, men som liten nybörjare var varje uppskattande ord viktigt. Utan idoler i klubben eller folk som berömde mig för halvdåliga prestationer hade jag nog inte fortsatt.

 

Jag kommer från en icke-orienterande familj men växte in i sporten. Det finns nog inte många som hade trott att en nybörjare som jag, som sprang 10MILA 2005 i mjukisbyxor och en sliten klubbtröja som jag fått låna, skulle fortsätta med orientering och älska sporten, men så blev det. Trots att jag upplever mycket inom orienteringen idag, tävlar i olika länder, på fina kartor i hela Sverige och springer ett femtiotal tävlingar varje år, så kommer 10MILA alltid vara en stor favorit för mig.

 

Hur gick det för oss 2005 då? Mitt lag slutade på 232:a plats.

 

Lauras karta

Klicka på kartan för att se den i ett större format

 

Namn: Laura D’Angelo

Dåvarande klubb: Rotebro IS OK

Nuvarande klubb: Attunda Orientering

Orienteringsstatus just nu: D18 Elit, tränar och tävlar flitigt, studerar naturvetenskap på riksidrottsgymnasiet i Eksjö

Vill du berätta om din 10MILA-upplevelse i Kungsängen år 1947, 1981 eller 2005? Skicka ett mail till tiomilaupplevelsen@gmail.com så får du veta mer!