Min upplevelse av 10MILA 2005 – Moa Leijon Lind

Jag var 11 år och det var mitt allra första 10mila. Jag måste erkänna att minnet sviker mig en hel del, vilket jag kan tycka är ganska förståligt eftersom det var många intryck för en liten 11-åring. Det allra första jag kommer ihåg när jag tänker på tävlingen är att mina ena storasyster Malin fyllde 16 år just den dagen, och att de ropade upp det i speakern när hon sprang in på sin sträcka för första laget.

Jag själv sprang andrasträckan, den korta löpsträckan, för Haninges femtelag. Eftersom det var mitt första 10mila så var jag ganska nervös trots att vårt lag bara hade målet att ta oss runt. Själva banan kommer jag knappt ihåg, mer än att jag sprang så fort som mina korta ben kunde. Tror inte jag hade något problem med själva orienteringen, men växlingen var desto svårare, både när jag skulle växlas ut och när jag skulle växla ut. Kartplanket var nämligen högt för en kortväxt 11-åring…

När jag tittar på kartan och på resultatet så kommer jag helt plötsligt på att jag inte alls kände killen som sprang sista sträckan i mitt lag. Från början var vi bara tre personer i laget och saknade alltså en person. Genom löparbanken kom vår räddning, i resultatet kallad n.n. Killen som gjorde att jag nådde mitt och klubbens mål; att vårt lag skulle ta oss runt. Jag har ingen aning om vem det var, men han sprang upp laget från plats 283 till en slutlig 207:e plats av 327 startande lag. Mitt lag slog klubbens fjärdelag med 83 placeringar, och det kändes väldigt stort för mig kommer jag ihåg.

Trots att jag inte kommer ihåg mer än hur kul det var att springa den här stafetten, så kommer det alltid vara mitt första 10mila. Det kommer alltid vara ett av de tidiga tillfällen då en dröm väcktes. En dröm att lyckas och bli något stort inom orienteringen.

 

Moa på upploppet 2005

Namn: Moa Leijon Lind

Klubb: Haninge SOK

Vill du berätta om din 10MILA-upplevelse i Kungsängen år 1947, 1981 eller 2005? Skicka ett mail till tiomilaupplevelsen@gmail.com så får du veta mer!